Du borde känna en hel del av dessa människor. Du borde till och med vara en av dem, och sorten är enligt många den enda du borde träffa när du går på fotboll.
Vi är många som brinner för fotboll. Passionerat skulle man kunna kalla vårt förhållande till laget i vårt hjärta. Passionen föder underbara tifon och ger stämning och atmosfär. Många vill se den i sin bästa form och vara nära när passionen är som mest positiv och intensiv.
Jag känner inte personen glad. Jag träffar honom mycket sällan. De flesta jag känner är personen normal. Han är som folk mest. Ibland jublande glad. För det mesta går det inte riktigt att skönja hans humör, men det har hänt att jag sett honom ledsen och förbannad.
Ibland föder passion frustration. Man vill ta sig till det man vet finns, där man är personen glad. Men någonting står i vägen, och vad man en försöker så kommer man inte dit. Personen normal blir frustrerad, och ibland när folk ser honom så blir de rädda. Men han är snäll.
Personen arg finns också. Han är nästan aldrig glad och ingenting får honom på bättre humör. Det är tur att det finns få av hans sort. Men på något sätt är det ändå bra att han finns. Han ger lite perspektiv.
Frustration är en jobbig känsla. När man lägger ner tid, pengar och hårt arbete vill man gärna få ut någonting. Men det händer att saker inte blir som man tänkt sig och då smyger den sig på, de mörka tankarna.
Personen glad tar frustration mer ro. Personen normal knyter handen i fickan och muttrar för sig själv. Personen arg agerar.
Det finns personen journalist också. Det är han som tror på personen glad. Han tror att personen glad finns överallt, han är bara bortjagad av personen normal och personen arg. Innerst inne tror han inte ens att personen normal finns. Det är därför allting han skriver om bara handlar om personen glad och personen arg.
Jag vet att personen normal finns, jag är en sådan själv. Jag sjunger sånger och håller upp ark. Åker tåg, flyg, båt och bil. Jag vill byta ordföranden. Jag skriker dumma saker på läktaren. Jag gillar inte ordningsvakter med attityd men jag tycker om bengaler. En ny lag vill kunna ge mig fängelse om jag sitter i samma lokal som personen arg.
Jag är trött på folk som ser mig som personen glad. Jag är inte som han. Jag vill inte ha rutten frukt, jag vänder inte alltid andra kinden till och jag tar inte alla motgångar med en klackspark. Men jag är snäll. Och du vill ha mig på läktaren för det är personen normal som finns i överflöd. Det är han som fyller arenor och skapar atmosfär. Det är han som kan prata med både personen glad och arg. Men du måste acceptera att personen normal för den han är, en person med både glädje och sorg. En person som kanske tom i kan göra misstag och bete sig dumt. Men det är sån han är personen normal. Jag tror faktiskt att du är som honom du också.
/Nicos Harrysson