Det som i folkmun kallas ”huliganlagen” har debatterats flitigt på sina håll. Järnkaminerna lämnade in ett yttrande under remissrundan med ändringsförslag och synpunkter . I det inlämnade dokumentet skrev vi även att vi såg fram emot återkoppling om möte. Utifrån våra inlagor hade således Justitiedepartementet bjudit in oss för att presentera de förändringar som gjorts sedan första förslaget.
Vi är alla överens om att Sverige är i stort behov av ett förtydligande kring lagen om ordningsstörningar vid idrottsarrangemang. Det råder problem kring vissa matcher som vi måste få bukt med. Dock anser många av oss att andra vägar bör uttömmas innan man stiftar nya lagar. Våra kraftigaste invändningar har dock varit kring inskränkningarna i den enskilde medborgarens rättssäkerhet som förslaget inneburit. Att interimistiska (tillfälliga) tillträdesförbud skulle skrivas in i belastningsregistret är något vi bestämt motsatt oss.
Ovanstående skulle i sak innebära att vem som helst på enskild polismans begäran skulle kunna åläggas med en prick i belastningsregistret utan att något brott har begåtts. Att vissa sedermera ansett att personer med “rent mjöl i påsen” inte berörs av något sådant tyder bara på en stor portion naivitet och okunskap. Denna invändning har nu också Justitiedepartementet och lagrådet tagit till sig. Regeringens slutliga lagförslag till Riksdagen kommer yrka på att interimistiska tillträdesförbud tidsbegränsas till maximalt fyra veckor och inte skrivs in i belastningsregistret. Först om slutligt tillträdesförbud beslutas hamnar detta i belastningsregistret.
Under mötet med Justitiedepartementet vädrade vi även våra farhågor kring att det interimistiska tillträdesförbudet fortfarande kan komma att utnyttjas som ett systematiskt verktyg av polisen mot folksamlingar. Det bör användas som ett straff till de individer som faktiskt begår handlingar som diskvalificerar dem från besök på en arena framöver, likt hur tillträdesförbud tillämpas redan idag. Istället riskerar det att användas på enskild polismans begäran som en förebyggande åtgärd mot personer som “kan tänkas” begå en brottslig handling i framtiden. Denna godtycklighet är vi fortfarande oroade över. Men den innebär inte längre en prick i belastningsregistret för helt oskyldiga och det är upp till polismyndigheten att motbevisa oss genom att tillämpa lagen på ett korrekt sätt.
Med det sagt är vi fortfarande inte 100% nöjda med de förändringar som lagrådet nu gjort gällande ”huliganlagen”, men det är ett steg i rätt riktning. Vi uppskattar att Justitiedepartementet tog sig tid att träffa oss. Ett par punkter där våra varningslampor blinkat är nu åtgärdade och det är något nytt för supporterföreningar att jämförelsevis med andra instanser få så gott gehör under stiftandeprocessen av en ny lag.
Det görs nu nyttiga förtydliganden och förbättringar i lagförslaget. Vår ståndpunkt är dock fortfarande att man genom denna lagändring försöker angripa problemen från helt fel håll. Det finns fler vägar att nå lösningar och en av dem är inte enligt vårt tycke att på bristande grunder hasta fram en lagändring. Lösningar finner vi genom intensifierade dialoger och samarbeten alla parter emellan på en nationell basis, likt vad BRÅ:s rapport förespråkar. Där läggs också mycket fokus på attityd och bemötande från såväl polis, ordningsvakter och supportrar. Först om detta inte hjälper är en skärpning av lagen befogad.
Självklart vill vi få bort stök och bråk från våra arenor och deras närområden. Men då måste de skötsamma supportrarna kunna känna att polisen tveklöst är på deras sida. Vi hoppas tillsammans kunna intensifiera dialogen med polis och övriga instanser för att redan inför nästa fotbollssäsong kunna arbeta mer åt samma håll i dessa frågor. Av de anledningarna var det viktigt att få dessa ändringar i ovan nämnda lag till stånd och framöver är det viktigt att polisen inte tillämpar lagändringen som ett verktyg utan på ett korrekt sätt.
Lagändringarna beräknas träda i kraft 1:a april 2009.
Två viktiga skillnader från första förslaget
1) Interimistiska tillträdesförbud tidsbegränsas till max fyra veckor från att tidigare varit obegränsade. Efter dessa fyra veckor måste åklagare fatta beslut om slutligt tillträdesförbud annars upphör det att gälla. Handläggningstiden tvingas därför att kortas ned från tidigare snitt på nästan två månader.
2) Interimistiska tillträdesförbud, som kan delas ut genom muntlig begäran till åklagare från enskild polisman kommer inte att åläggas med en prick i belastningsregistret. Först vid slutligt tillträdesförbud kommer detta att ske. Åklagaren är också skyldig till att dokumentera anledningarna och enskild individ har rätt att göra sig hörd samtidigt som polismannen gör sin förfrågan om interimistiskt tillträdesförbud.
Magnus Öhrman, ordförande Järnkaminerna