Näst sist på kvalplats är självklart inte okej efter att halva hockeysäsongen spelats. På isen har det mestadels sett förvirrat ut och även jag har ibland förundrats över ändringar i formationerna. Även om det funnits ljuspunkter (som hemmamatchen mot LHC och 7-0-matchen mot Modo) måste man medge att säsongen hittills är en besvikelse. Men varför ska vi börja motarbeta föreningen och bua ut spelare och tränare? Speciellt när det är personer som verkligen ger allt i alla lägen för oss, det är delvis därför spelare och ledare söker sig till DIF.
I fallen Jonevret och Siggi måste jag hålla med om att det verkligen behövdes förändring. Men blev det verkligen bättre? Visst, vi kom trea säsongen efter att Jonevret fick sparken, men se var vi hamnade i år. Att byta tränare kan löna sig kortsiktigt, men långsiktigt är det oftast ett stort självmål. Och jag vet att Montén och Johansson kan komma att bli fantastiskt jävla bra på lång sikt.
Som bekant är inte hockeyns ekonomi den allra bästa och de som redan efter halva säsongen börjar skrika om att bryta tränarnas kontrakt och värva nya spelare kan fan inte ens ha läst matte i skolan. Om man har minus i eget kapital och lägger en massa pengar på nya tränare och spelare är det ju självklart att de siffrorna lyser ännu rödare i nästa årsredovisning. I så fall kan vi möta Gnaget nästa år ändå.
Visst, vi kan säkert klara oss ekonomiskt om vi har fullsatt varje match resten av säsongen och samtidigt sparkar tränarna och värvar Mats Sundin. Men hur ska sittplatspubliken lockas till Hovet om vi har en klack där folk sätter sig ner och håller käften när bortalaget gör sitt andra mål för dagen redan i den första perioden? Det är i sådana här lägen som vi måste knyta näven i fickan och visa att vi minsann tänker ge allt för att ta oss ur krisen. Hittills den här säsongen har vi inte visat det. Frågan är hur vi lyckats bli så bortskämda när det ändå var några år sen som hockeyn var med och krigade om guldet.
Kort sagt så verkar det vara en smitta som sprider sig i Djurgårdsfamiljen just nu. En smitta som får folk att tro att ju mer man skriker glåpord mot spelare och tränare desto häftigare blir man. Det är en sjuk inställning som för tankarna till riddarna på Norra stå, där denna företeelse blivit kult. Under och efter den gångna fotbollssäsongen blev det allmänt accepterat att kräva allas (i stort sett) avgång, ibland med all rätt. Men att inte ge en helt ny huvudtränare, Elitseriens yngste dessutom, och en riktig Djurgårdslegend chansen att bygga ihop ett bra hockeylag visar prov på en bortskämdhet och en kortsiktighet som jag aldrig trodde att jag skulle behöva se igen på våra läktare.
Stanna Montén!
Viktor Adolfsson
Krönikörens åsikter är hans egna och delas inte nödvändigtvis av Järnkaminerna.