Vissa skriker ut sin frustration, andra sparkar, en del står som jag helt tom. Som ett girigt barn på julafton står man där och hoppas på att få det största paketet, och ser det istället gå till lillebror.
Kärleken till Djurgården kommer i mina ögon alltid gå först, men för mig är hatet till andra lag en lika naturlig del. Jag avskyr att se Bajen eller Gnaget stå där och hoppa i takt till sin patetiska trumma, jag hatar att se deras spelare göra målgester och det finns inte mycket som gör mig så förbannat tom som att förlora en sådan här viktig match.
Jag var fruktansvärt bitter när domaren blåste av matchen igår, skakade på huvudet och började bege mig hem. På stationen fick jag iaktta deras supportrar och höra på deras fylleskrål. Några av dem började sjunga ”Bira bira bira, bärs bärs bärs”, en medelålders man passade på att få närkontakt med ett par yngre tjejer till tonerna av ” det är vi som är Hammarby”. När jag stod där så insåg jag att, det spelar ingen roll hur mycket mitt Djurgården förlorar med. Varje sig det är mot äckliga Göteborg eller patetiska Bajen, jag är ändå så oerhört tacksam och stolt över att vara Djurgårdare. Jag är så glad över att få tillhöra Djurgårdsfamiljen. Här har jag mina bästa vänner. Jag har de äldre att se upp till och lära mig av, jag har yngre syskon att ta hand om.
Jag hade redan bestämt att den här säsongen skulle bli utan förhoppningar men jävligt rolig. Att jag skulle sluta älta det gamla och se till att göra det bästa av situationen. Det handlar om inställning, att hitta tillbaka till det som förgyller vardagen. Att sticka iväg på en bortaresa och sjunga ut några bönder, hänga med polarna på Östra eller se humlan invaderas av blåränder.
Det är inte 2003 längre, det är nu man ser vilka som står kvar, trots att det blåser. Vilka bland oss som väljer att fortsätta kriga på läktaren, som inser att det är VI som är Djurgårdens IF. Jävligt lite i livet är gratis och det är dags att vi inser att vi kommer att få jobba hårt, men segern kommer vara desto sötare!
Vi har förbannat viktiga matcher nu på våren, där det krävs att vi ger allt!
10/5 sticker vi till Malmö, Järnkaminerna styr ett tåg!
18/5 är det derby igen, mot Solna aik. Behöver jag säga mer?
/Tess