Bärsärkagång, någon?

Vilt slagsmål i luften! Falska uppgifter.
Bråk ombord på planet! Korrekta uppgifter.
Blodigt slagsmål! Falska uppgifter.
Två män höll fast, den tredje slog! Falska uppgifter.
Bråkstakarna kastades ut! Delvis korrekta uppgifter. Två personer som deltog i bråket åkte ut, den som startade det fick stanna kvar. Två till åkte ut för att de ifrågasatte det orimliga i detta.
40 man gick bärsärkagång! Falska uppgifter.
Ingen förtäring serverades, eftersom planet skulle kunna landa fort! Falska uppgifter (min fullkornsmacka med currymajonäs smakade utmärkt, men chokladpralinen med cappucinosmak var lite äcklig).

Den numera beryktade flygresan mellan Malmö och Bromma har fått nästintill episka proportioner i media. Man kan nästan bara skratta åt eländet. För mig – och de övriga sex personerna som tydligen är misstänkta för det synnerligen allvarliga brottet ”luftfartssabotage” – är det dock lättare att hålla sig för skratt.

När vi kliver på planet i Malmö är några personer glada och högljudda, och kanske aningen överförfriskade. Möjligtvis så pass överförfriskade att de kanske inte skulle släppts på, något som flygplatspersonalen får ta på sig. Det råder dock en uppsluppen stämning, mer som ett charterplan på väg till solen än kvällsflighten till Stockholm. Det är tjo och tjim på dessa killar, och ingen är otrevlig.

Knuffar och oknäppta bälten

I samband med att planet lämnar gaten står en av dessa män upp. En steward kommer fram och säger till honom att sitta ner och spänna fast sig. Mannen och stewarden utbyter några meningar, och när mannen inte sätter sig tillräckligt snabbt stormar stewarden iväg och konstaterar att mannen ska slängas av. Här råder luftfartslagar, och uppenbarligen anser stewarden att mannen inte hörsammat hans uppmaningar. Personligen tycker jag att det är hårt gjort av stewarden, men han har rätten på sin sida och han har tydligen upplevt situationen annorlunda än vi som sitter i närheten. Trist, men sant.

Nu blir allt märkligt. Mannen har satt sig ner och ser aningen moloken ut då han inser att han inte får åka med. Alla sitter ned, allt är lugnt. Entré från aktern av planet! En skånsk man – som alltså lämnat sin plats – stormar plötsligt fram och börjar gasta åt mannen och slå med en tidning mot honom. Personen bredvid försvarar sig och sin vän mot den attackerande mannen. Hans vän i raden bakom ställer sig upp och tar tag i mannen och knuffar iväg honom. Det hela är över på några sekunder. Jag sitter mindre än en meter ifrån händelsen och ser inte ett enda slag utdelas av de två männen. (Värt att notera är även att jag inte känner dessa män överhuvudtaget). Mannen med tidningen får ett mindre sår, troligtvis från att han slagit i stolsryggen vid gruffet.

Vid gaten kliver polisen på planet och flygvärdinnan pekar ut tre personer som ska ut; han som inte satte sig ned tillräckligt fort samt de två som försvarat sig mot den skånske medborgarrättsgardisten. Det visar sig dock snart att den som började bråket, dvs skåningen, ska få stanna kvar ombord. En person i vårt sällskap påpekar det orimliga i detta, och åker också av. En annan person ifrågasätter lugnt och sansat varför den sistnämnde personen ska av. Bad move, tydligen. Han åker också av.

För egen del utför jag nu den brottsliga handlingen som kan ge mig fyra år i fängelse. Jag försöker gjuta olja på vågorna i den aningen högljudda diskussionen och säger lugnt och vänligt till flygvärdinnan att ”men du, det var faktiskt skåningen som började bråka”. Svaret blir ”Nej, han attackerades av de andra. Det räcker nu, håll tyst”. Jag ber om ursäkt och håller tyst. Bredvid mig står två poliser som hör hela meningsutbytet.

Fotbollssupportrar, andra klassens medborgare?

Efter en stund lyfter planet. Vi serveras mat och dryck. Allt är frid och fröjd. Jag hör inte ett ord från någon (och då sitter jag ändå mitt i smeten av ”huliganerna”). De enda övriga ord jag utbyter med flygvärdinnan – henne som jag någon gång under flygningen tydligen har hotat – är ett ”tack” när hon serverar mig kaffe.

Väl på Bromma Flygplats tar ett stort polisuppbåd emot planet. Passagerarna får gå av och passera flygvärdinnan som pekar ut de ”inblandade” för polisen. Den förvåning jag upplever när hon pekar på mig måste ha gjort ett intryck även på polismännen, för de tittar klentroget på henne. Troligen förväntar de sig 40 hysteriska våldsmän som slagits hela vägen upp. De sju personerna som grips ser alla ut som fågelholkar. En har sovit hela resan. En annan som satt bakom mig har inte sagt ett knyst till någon. Vi gapar av förvåning.

Vi sätts i rad på asfalten i rad utanför planet i 30 minuter. Alla övriga passagerarna passerar oss i någon form av modernt gatlopp, med föraktfulla blicka och väsande kommentarer. Vi är avskum, vi borde skjutas, vi borde få rensa sly i Norrland resten av våra liv – vi är ju fotbollssupportrar. Vi är andra klassens medborgare.

Jag saknar i princip ord för att beskriva hur det känns att sitta där inför övriga passagerare, som en terrorist. Det är den enskilt mest kränkande och förnedrande upplevelsen jag har varit med om i mitt liv.

Och vad har jag gjort? Mitt enda brott enligt flygvärdinnan själv – och det här är ett direkt citat – är att jag ”mopsat” mig, på marken i Malmö. Någonstans känns det inte som att de i media beskrivna dödshoten och våldsamheterna på planet ligger i linje med att mopsa sig.

“Bärsärkargång”

Jag kan förstå att personalen ombord – liksom passagerarna – blev skärrade av händelsen på marken i Malmö. Det är inte OK att det förekommer våld på ett flygplan och det är flygpersonalens arbetsplats. Denna incident var inte acceptabel (även om faktum är att det inte var DIF-supportrar som satte igång det hela), men som jag förstår det är ingen av de inblandade anmälda eller misstänkta för något brott. Vackert så. Bärsärkagång, någon?

Att däremot flera oskyldiga personer pekats ut på Bromma helt godtyckligt av personalen – och nu riskerar fyra år i fängelse – är dock inte bara felaktigt. Det är helt oacceptabelt och kan inte förlåtas med att personalen var skärrade.

Dessvärre har felaktiga uppgifter – återigen, kan tilläggas – pumpats ut stort i media, vilket dragit ned Djurgårdens namn i smutsen. Jag – och många andra – har ägnat närmare två dygn att försöka förklara för släkt, vänner och arbetskamrater att uppgifterna är galet överdrivna. Man hoppas att media någon gång kan sansa sig lite och hämta in andra uppgifter än de som passar för en löpsedel och stora rubriker.

För egen del utgår jag ifrån att polisutredningen läggs ned och att jag och övriga oskyldiga får en ursäkt av Malmö Aviation. Till dess håller jag mig för skratt.

/En av de sju