Galloway, engelsmannen som föddes Hannover, blev snabbt en publikfavorit på Stockholms Stadion och återkomsten till Djurgården värmer nog inte bara supportrarnas hjärtan utan även Galloways eget, då han alltid följt DIF, om än från Umeå, sedan han lämnade föreningen.
Steve värvades inför säsongen 1988 från Umeåklubben Tegs SK, men för en del Djurgårdare som även vurmar för The Eagles minns att han tillhörde klubben under några år på 80-talet. Tyvärr hade Steve en väldigt tung skadeperiod på nästan två år under den tiden vilket gjorde att det endast blev 6 A-lagsmatcher i Crystal Palace-tröja.
Djurgården var ganska nederlagstippade inför säsongen 88, vilket inte är så konstigt som nykomling. Men så här i efterhand kan det kännas lite märkligt, bland Steves medspelare fanns Stefan Rehn, Jens Fjellström, Vito Knezevic och anfallskollegan Glenn Myrthil. Steve tillsammans med dessa klasspelare, under Tommy Söderbergs ledning, blev en stor succé. På den tiden avgjordes Allsvenskan med ett slutspel, där semifinalen var första anhalt. IFK Göteborg stod som motståndare och var storfavoriter.
Djurgården började hemma på Stadion, och redan i sjätte minuten rev Steve åt sig bollen och sprang igenom göteborgarnas mittlås innan han la in bollen bakom änglamålvakten. Några minuter innan halvtidsvilan så ökade Steve på till 2-0, vilket också blev slutresultatet. Även om hela Djurgården var riktigt bra i den matchen var det till stor del Steves förtjänst att det gick så bra. Returen nere på nya Ullevi blev en gastkramning för alla Djurgårdare då änglarna gjorde 1-0 redan efter nio minuter. Steve hade ett kanonläge han i princip rundade göteborgsmålvakten, men på något väldigt underligt sätt fick målvakten ändå händerna på bollen när Steve skulle rulla in den i mål. Men Djurgården höll undan och gick vidare till finalen där motståndet blev Malmö FF.
Även mot Malmö FF så började Djurgården hemma, men spelplats var inte Stadion då gräsmattan där var förstörd av novemberkylan och Råsunda blev matcharena. Men trots det så var det Djurgården som ägde matchen men utan att få bollen i mål. Närmast kom Steve med en stolpträff efter att ha löpt ifrån Malmös försvar. Returen i Malmö blev inte alls lika munter, i en svängig match där Malmö var ett nummer för stort så räckte inte Djurgårdens tre mål särskilt långt då Malmö gjorde hela sju stycken. Ett av Djurgårdens mål var självklart Steves! SM-silver för Steve första året i Djurgårdströjan!
Året efter blev inte lika bra för varken Steve eller Djurgården, en sjätteplats till slut, men Steve hann under året med att representera Djurgården i Europacupspel. Cupvinnarcupen mot US Luxembourg samt Real Valladolid var matcherna och det blev ett mål från Steve.
Efter säsongen 89 så saknade Steve snön och skidåkningen och flyttade “hem” till Umeå och klubben Umeå IK. Djurgården mötte UIK och Steve ett antal gånger åren efter, och den mest minnesvärda matchen var på Kristineberg 1993. Djurgården vann relativt enkelt med 3-1, men alla minns nog jublet när Steve gjorde Umeås reduceringsmål i slutet av matchen! Så otroligt stor är Steve inom Djurgårdskretsar att han blev hyllad när han gjorde mål mot Djurgården. Visserligen ett ofarligt reduceringsmål i slutet av matchen, men ändå! Hyllningarna ville aldrig ta slut efter matchen, och än idag så är det många som inte förstår varför han lämnade Djurgården så pass tidigt.
Hyllningarna av Steve har dock aldrig tagit slut, han har blivit hyllad i varje match där hans UIK mött Djurgården, men även vid andra sammanhang. Som exempel så Järnkaminerna tåget till Göteborg år 2005 till Galloway Groovy Train som en stor hyllning till en gammal Djurgårdshjälte.
Och nu, 20 år efter att han lämnade Djurgården, så är Steve tillbaka på Stadion i rätt färger! Välkommen tillbaka Steve!