Efter degraderingen 1999 har DIF Fotboll för det mesta inneburit stora framgångar och därmed också en hel del viktiga matcher i kampen om guldet. När det nu istället är dags för en match där klubbens överlevnad i Allsvenskan står på spel mot näst värsta konkurrenten Hammarby kollar vi hur Djurgården klarat av matcher av liknande betydelse under de senaste tio åren.
Djurgårdens IF – GIF Sundsvall 2001
Det var den näst sista hemmamatchen för säsongen. Vid seger skulle DIF sätta ordentlig press på serieledande skrällaget Hammarby. Efter att Andreas Johansson gett laget ledningen i första halvlek trodde nog de flesta att succénykomlingen skulle ta en enkel seger mot Sundsvall. Men efter halva andra halvlek kvitterade Cain Dotson med en nick som gick in bakom Andreas Isaksson i DIF-målet. Sedan följde en konstant Djurgårdspress som på stopptid resulterade att Stefan Rehn nickade in avgörande 2-1. Det trodde i alla fall alla på Stockholms Stadion. Alla utom linjedomaren som vinkade av för offside, felaktigt. Huvuddomare Fröjdfelt hävdade efter matchen att han blåst för gruff, något som också verkade ytterst tveksamt. Slutresultatet blev i alla fall 1-1, DIF var i stort sett borta från guldstriden och Hammarby kunde säkra sitt första guld på över 100 år ett par veckor senare. Trots att lokalkonkurrenten blåste Djurgården på SM-guldet var säsongen en succé då man som nykomlingen nådde en fin andraplats.
IFK Göteborg – Djurgårdens IF 2005
Tack vare Sören Larsens målexplosion under våren 2005 hade DIF seglat upp som guldkandidater när man ställdes mot toppkonkurrenten IFK Göteborg på Ullevi en regning höstkväll. Matchen sågs på förhand som den som skulle avgöra guldstriden mellan dessa båda lag. Efter en mållös första halvlek kunde Tobias Hysén, en av succémännen under denna säsong, göra det förlösande första målet för Djurgården. Tjugo minuter senare kvitterade dock Stefan Selakovic efter en bra Göteborgsperiod. Men tio minuter efter det satte inhopparen Siyabonga Nomvethe 1-2 framspelad av Hysén. DIF hade tagit över efter att IFK-backen Magnus “Ölme” Johansson blivit utvisad. De skulle dock få en riktigt bra chans att kvittera igen, men på ett inspel sköt Selakovic över trots helt öppet mål från tre meter. Istället kunde DIF definitivt avgöra när Nomvethe serverade Hysén som satte trean. Sex poäng före och med betydligt bättre målskillnad än Göteborg med endast fyra omgångar kvar var guldrycket ett faktum.
Solna aik – Djurgården 2007
De två största antagonisterna i svensk idrott ställdes hösten 2007 mot varandra i vad som förmodligen är det mest uppsnackade derbyt den här sidan om millennieskiftet. Det vinnande laget skulle ta över serieledningen och ha ett ypperligt guldläge med fyra omgångar kvar. DIF hade under året knappast spelat lika bra som under guldåren men en mycket god lagmoral hade gjort att laget vänt många matcher trots tidigt insläppta mål. I det här derbyt kom det dock att bli ganska målsnålt, till skillnad från vårderbyt där Djurgården vann med 3-1 efter en snabb vändning av Daniel Sjölund. Den här gången skulle det dröja till den 58:e minuten innan nollan spräcktes. Efter en Solna aik-hörna där alla utom en av hemmalagets försvarare befann sig i offensivt straffområde fick Thiago Quirino en lång passning av Andrej Komac. Han ryckte ifrån den ensamt kvarvarande backen, kom helt ensam mot Daniel Örlund och rullade in 0-1. Den södra läktaren var i extas. Men ungefär en kvart senare, efter spelövertag för Solna aik kunde argentinaren Lucas Valdemarin sätta 1-1, vilket också blev slutresultatet. De värsta fienderna spelade därmed bort varandra från guldet som istället senare gick till IFK Göteborg.
Det har som ni ser blandats och getts när det gäller avgörande matcher på 2000-talet. För första gången det här decenniet ska DIF spela i stort sett för sin egen överlevnad, inte om guld och gröna skogar. På söndag vid 18-tiden vet vi hur laget klarade av det.