Moderna DIF-myter
Det cirkulerar en hel del myter om vårt kära DIF och vi på 11433.NET tänkte försöka förklara hur det ligger till i verkligheten. En del av myterna har uppstått genom okunskap och missförstånd. Andra av ren djävulskap och avund.
Dagens myt tillägnar vi Hammarby IF samt Helsingborgs IF.
Det är identitetslöst av DIF att ha både brittisk casualkultur och sydländsk ultraskultur.
Den här myten är intressant av av två anledningar. Dels eftersom vi frågar oss vem som bestämmer vad som är identitetslöst och dels eftersom den bygger på okunskap och avund på samma gång.
Såhär ligger det i alla fall till. DIF har en supporterkultur som existerat i runda slängar 60 år. Från DIF Supporters Club som bildades 1947 till dagens Järnkaminerna, olika ultrasgrupper, ligistgäng och vårt eget 11433. Under den tiden har vår supporterkultur utvecklats succesivt och influenser från andra länder och kulturer har tagits allt eftersom. Från mitten av 1900-talets bortaresor med kostymklädda Djurgårdare till det vi har idag. Vi har inte anammat någon annan läktarkultur helt och hållet, det vore identitetslöst och ett hån emot vår historia.
När en Helsingborgare påstår att vi har identitetskris eftersom vi sjunger sånger med latinamerikanska influenser har de naturligtvis ingen aning om att det åtminstone på tidigt 90-tal sjöngs en hel del “olé” och “forza” på Djurgårdens läktare. Det är naturligtvis inte så lätt för dem att veta då de inte hade någon vidare klack på den tiden. Om man nu vill ge dem den äran idag ens med tanke på det icke-existerande bortaresandet och den sällan imponerande stämningen. Men när de nu är sisådär en armlängds avstånd ifrån att börja sjunga sina sånger på engelska för att visa hur stark deras identitet är så blir det givetvis förvirrade när DIF, vars supportrar tog casualkulturen till Sverige och som har många av de positiva attribut som engelska supportrar visar upp, även har sydländska inslag på läktarna. Det måste vara jobbigt att vi samtidigt smäller dem på fingrarna vad gäller det brittiska med råge. Vi har hundratals kunniga anglofiler på våra läktare, det har inte ni.
Det är inte ert fel Helsingborg, ni är färskingar. Nybörjarmisstag gör vi alla.
Nu till Hammarby. De vill hemskt gärna att vi ska dansa efter deras ultraspipa. De har nånslags handbok med regler som t.ex. talar om var, när och hur man får stjäla andra supportrars banderoller och souvenirer utan att vedergällning får förekomma. Samtidigt har de trots att de hävdar sig vara den svenska supporterkulturens skapare knappt presterat ett tifo värt namnet på 10 år. När vi inte rättar oss efter deras evengelium kallas vi själ- och identitetslösa. Här handlar det om både okunskap och avund. Okunskap i och med att de inte förstår att vi har en supporterkultur som är tolerant och öppen för olika intressen och inriktningar. Vi skulle kunna kalla vår supporterkultur för dynamisk, men då tror gemene bajare att vi pratar om en vattenpöl vid ett vägarbete. Så vi lämnar det därhän. Sen kommer vi till avunden.
Det måste vara jobbigt för dem att se att Djurgårdsfamiljen lever i harmoni. Från ligister till tifokillar, från casualgranar till julgranar. Unga och gamla. De flesta kommer överrens. Ni kallar era internbox för kultur, bra så, vi ska inte döma er. Men vi är inte avundsjuka, det kan vi lova. Vi gillar hur vi är.
Vi kommer inte börja dansa efter er pipa bajen, det ligger inte i vårt intresse att sänka oss till er nivå. Istället kör vi på vår stil och vi kommer inte låta er stå i vår väg. Vi kommer aldrig komma överrens, det är dags för er att acceptera det. Och kom ihåg, det är inte oss det är fel på, det är fel på er.
Text: 11433.net