Det var ett Djurgården med förnyat självförtroende och hopp som åkte ner till Malmö den där lördagen i maj. Omgången innan hade man slagit Gais hemma på Stadion, den första segern sedan premiären. Men MFF på deras nya arena skulle inte bli någon lätt match.
Redan i den sjätte minuten kom smällen. Labinot Harbuzi snurrade upp Petter Gustafsson och Toni Kuivasto i DIF:s högerförsvar innan han placerade in 1-0 i bortre hörnet förbi Pa Dembo Touray. Bortasupportrarna bakom målet fick förmodligen en del mindre trevliga minnesbilder från en annan lördag på en annan nybyggd arena. Men fullt så dåligt gick det inte den här gången.
Trots att Malmö hade stort spelövertag och sprang ifrån Gustafsson och Jan Tauer på kanterna gjorde hemmalaget inte något mer mål i den första halvleken. Istället kunde Johan Oremo nicka ner ett inlägg till Sebastian Rajalakso som slängde sig fram och sköt in 1-1 med ett direktskott. Kvitteringen var knappast rättvis även om DIF spelat upp sig mot halvlekens slut. Men med bara fem minuter kvar innan vilan blev hann inte bortalaget utnyttja den medvind som kvitteringsmålet gav.
Den andra halvleken tillhörde även den hemmalaget. Djurgårdsspelarna hängde inte riktigt med och MFF tilläts vid flera tillfällen att ta farliga skott utifrån som oftast gick precis utanför målramarna. Men i den 68:e minuten tog ett skott på en DIF-back och studsade ut till stjärnbrassen Wilton Figueiredo. Touray i DIF-målet hade slängt sig för att ta de första skottet (som blockerades) och var chanslös när Figueiredo i stort sett hade ett öppet mål att skjuta in bollen i. 2-1 var ett faktum och Djurgårdslaget såg inte ut att kunna komma tillbaka en gång till.
De sista tjugo minuterna försökte DIF sticka upp men det var istället närmre ett 3-1-mål än en kvittering. Matchen slutade dock 2-1 och sett till hur det gått innan segern mot Gais (tre raka förluster) trodde de flesta att Stockholmslaget ändå var på rätt väg. Det ska dock sägas att Malmö hade 17 skott mot mål, att jämföra med Djurgårdens sex.