Det gångna decenniet har vi rest i massor som aldrig förr och i stort sett haft nummer som andra supporterföreningar bara kunnat drömma om många gånger. Många tror att det var någonting som började med framgångarna, delvis sant förstås, men till sista matchen på 90-talet (Norrköping borta) när det var så gott som klart att DIF skulle åka ur åkte många djurgårdare på sin första bortaresa.
Dessa kom att skapa en hel ny generation med resesugna blåränder. Otroligt många sjuka och roliga minnen finns i samband med detta årtiondes resor när Järnkaminerna börjat få anordna tågresor till Allsvenska matcher (fler tågresor än samtliga andra lag tillsammans) och kanske framförallt dom redan legendariska Europaresorna. Det började 2002 när DIF för första gången på väldigt länge spelade utanför Sveriges gränser och många djurgårdare tog chansen att åka till Irland för att festa och ta över den irländska huvudstaden och fortsatte sen till Köpenhamn där mer än 5000 DIF åkte, minns uppslutningen på Rådhusplatsen innan och hur vi gav danskarna en lektion i läktarsång på Parken.
DIF-mot-rubbet-känslan som dom som var i Belgrad mot Partizan kan vittna om, och likadant i Holland mot Utrecht. Störst måste utan tvekan ändå ha varit Juventus borta där folk inte trodde sina ögon alternativt drömde när DIF helt plötsligt ledde med 2-0 på självaste del Alpi. Irland igen, Norge, den helt galna båtresan till Tallinn, ja minnena är många även från Allsvenskan och Superettan. I sammanhanget måste även de ca 13000 på guldmatchen i Borås nämnas, med över 50 JK-bussar! Och med mindre än tre månader till nästa säsong dröjer det inte länge innan vi får uppleva liknande saker igen. För en sak vet vi att bortaresande är DIF.
5000 Djurgårdare på bortamatch i ett annat land. Inga konstigheter.
