Fotbollslagets insats bidrog kanske till att intresset inte har varit superhett, så där har det inte heller varit speciellt mycket organiserade bussar. Många har då undrat varför bl.a. JK inte har arrangerat några resor och svaret är ganska enkelt: JK (precis som många andra Svenska supporterföreningar) har grava problem med att hitta bussbolag som vill köra oss land och rike runt p.g.a. något konstigt rykte om att vi inte längre är snälla och romantiserande helyllekillar och tjejer som åker utan att vi istället alltid är fullblods galna dårar som inget hellre vill än att dom stackars busschaufförerna skall bli inlagda på ett vårdhem efter en resa med oss. Inget rykte kan givetvis vara mer felaktigt men det kan ändå vara på sin plats att återigen poängtera, festa med värdighet och sköt bussarna som om de vore dina egna så kommer vi i framtiden inte ha några problem att hitta bussbolag som vill köra. Nog om det!
Efter mycket slit av de ansvariga för reseklubben lyckats man tillslut skaka fram en buss, hade vi inte haft ovannämnda strul och kunna gå ut med resan tidigare så hade vi lätt varit minst fem bussar som lämnat Klockis denna lördagsmorgon men driftiga som Djurgårdare alltid är så arrangerades det förutom JK:s buss, 3-4 ”privata” bussar till Gävle.
Vid incheckning kunde man konstatera att befolkningen på bussen var en ganska blandad skara av unga och gamla människor, kanslifolk från både fotbollen och hockeyn, JK:s styrelsepampar, gamla klackrävar, tifo-nissar av olika slag mm. En blandning som senare skulle resultera i att resan som så många gånger förr vart jävligt rolig. Bussresan genom ett kyligt Sverige (om än att inte resan var så lång så var det iallafall kallt) gick utan större incidenter och endast en pisspaus vittnar om alternativen bra blåsor eller på sina håll dåligt alkoholintag.
I Gävle intogs vår stamkrog Old Saints där den alltid lika trevliga DIF-ägaren Gunnar hälsade oss välkomna med mycket trevliga priser på mat och dryck. Brynäs ville inte ge oss fler biljetter än 150 st p.g.a. diverse incidenter förra året, bl.a. det livsfarliga tilltaget att kasta sittdynor rakt ut i luften. Undrar om HV:s värdelösa spelare känner sig livrädda varje gång sittdynorna singlar in på isen i Jönköping efter matcherna, eftersom det alltid görs så där. Man gör nog så även i Gävle också när jag tänker efter, livsfarligt var iallafall det tilltaget. Detta resulterade dock i en del problem då det var långt mycket fler Djurgårdare som ville in än vad det fanns biljetter. Folk skulle få vända i dörrarna sa Brynäs när de 150 tilldelade var slut. Givetvis kom alla in, ståplatsen var sprängfull vid matchstart plus att en hel del hade intagit sittplats gjorde att man kunde räkna in 4-500 Djurgårdare på plats. Draget från oss tillresta under matchen var i ärlighetens namn ganska värdelöst och inte gjorde grabbarna på planen mycket bättre ifrån sig då vi följaktligen förlorade matchen med 4-1 där Kristoffer Ottoson stod för vårt tröstmål. Tyvärr så vinner vi inte alla matcherna i årets grundserie så det är bara att slicka såren och ta nya tag.
Dags för hemresa och mera alkohol, åsikter stötttes och blöttes, en del showade loss på sitt eget lilla vis, ingen somnade, kort och gott alla verkade trivas. Väl hemma i stan så fortsatte festandet lite överallt, jag själv var påväg att hamna på Tenneriffa framåt morgonkvisten men en snäll taxichaufför såg till att jag vaknade hemma på söndagsmorgonen.
Bussbolaget var nöjda med deras premiärkörning av ”galna” Djurgårdare och jag får be att tacka alla som åkte för en jävligt trevlig lördagstripp. Nu är det bara att börja planera för slutspelet och fotbollssäsongen för i år skall vi vara tillbaka på tronen som Sveriges bästa bortafölje! Det finns inga ursäkter att INTE åka och stödja vår stolthet på bortaplan för att fly vardagen tillsammans med skönt sällskap på bortamatch är det bästa som finns.
STÖD DJURGÅR’N!
//Peace Sells