Det är svårt att känna någon rivalitet mot BP. De hejas inte fram av inflyttade Karlshamnsbor som snackar om “Nacka” och låtsas om en gemenskap med de andra aaaaaaarbetarna på Sööööööder, istället har de knappt någon som hejar på dem. Inte heller snackas det om riddare och vikingar utav killar med dålig hy, ont om både jobb och flickvänner samtidigt som deras spelare kör rattfulla eller åtalas i sexköpsrättegångar. En viss prestige finns i ungdomsåren när BPs pojklag alltsom oftast är bäst i stan, men det är snarare förbytt till avundsjuka när BP sen släpper fram talang efter talang samtidigt som DIF försöker få grupprabatt på Finlandsfärjan för lite fickpengar och några gnuggtattisar.
Därför handlar morgondagens match om DIF. Bara DIF. Och är det tunnelbanematch en vardag när de flesta är tillbaka på jobbet eller skolan finns det inga ursäkter. Tvättstugan är säkert ledig nästa vecka också, gardinerna måste inte strykas innan Bartolomeusdagen (dessutom är det sjukt gnaget att ens tänka i termer av Bartolomeusdagen), och det går säkert att spela in onsdagens avsnitt av Rapport 19:30. Det är i motgång som vännerna prövas och dagens DIF behöver fler vänner än någonsin. Spelarna behöver vårt stöd och föreningen behöver vårt driv. Kontraktet säkras inte i sista matchen, det säkras av alla poäng under året. Extra mycket av poäng mot bottenkonkurrenter som BP. Höstmatcherna i fuktigt väder, elljus och en riktigt elak DIF-publik börjar nu. Det är då vi är som bäst.