I ett fikarum i Kungälv sitter Glenn och bläddrar förstrött i dagens GT. Sportsidorna säger honom inte mycket. “Match i Stockholm idag tydligen” tänker Glenn. “Gött så, det får Änglarna Stockholm ta hand om”. Glenn gillar inte stockholmare, har aldrig gjort. Den där gången på Lanzarote där de skulle vara så himla viktiga med sina snygga kläder och nytvättade frisyrer. Jävla fjollor, menar Glenn.
Glenns söndagsfika är snart slut och en fjärran vissla kallar honom. Glenn tänker att han mycket hellre står här på söndagspasset, innanför tunna plåtväggar under hörselkåpor, än hålla på och titta på någon jävla fotboll. Varför skulle han åka till Stockholm när dom bara tar hans pengar? Bara massa jävla, vad kallas dom nu igen, stekare och så. “Rika små borgare”, väser Glenn för sig själv och tittar på klockan. “Tacka vet jag Göteborg” tänker han. “Här satsar politikerna på oss, folket. Nya Gamla Ullevi, vilken pärla” myser Glenn. “Sånt har dom inte i Stockholm.”
Glenn mår dåligt. Han kliver ur fikarummet och vet att han mår väldigt dåligt.
