Säsongen 2009/2010 var det VI, vi i Hovets kurva, som var navet i det som kallas svensk ishockey. Djurgår’n hade en fantastisk säsong och vi skapade det bästa draget någonsin på en hockeyarena i Sverige. När det till slut blev final hade vi en unik möjlighet att få uppleva ett SM-guld trots att vi inledde säsongen i stort sett utan några större förväntningar på laget. När serien drar igång mot HV är situationen annorlunda. Alla har säkert stora krav både på spelet och på stämningen. Ska vi kunna nå upp till fjolårets eufori på läktarna måste varenda jävel som står i kurvan bidra.
Säsongen 2010/2011 ska, liksom förra säsongen, inget lag kunna komma till Hovet och tro att de kan spela hockey i lugn och ro. När bönderna har pucken ska vi bua och vissla så mycket så att HV-spelarna ger bort den med flit. När DIF återerövrar den drar vi igång de öronbedövande sånger och ramsor som bara vi kan åstadkomma. Alla bonnlag kommer att vilja trycka ner oss när vi nu tagit oss tillbaka till toppen i svensk hockey. Det är vår jävla uppgift att se till att det blir omöjligt för dem.
Ikväll möter vi HV71, samma lag som vi förlorade SM-finalen mot. Även om de värvat ett par gamla Djurgårdare är det fortfarande ett lag det knappast är svårt att vilja bua ut. Det räcker med att säga Johan Davidsson och Per Ledin så förstår ni. Ikväll ska HV bli påminda om hur jobbiga DIF är att möta på Hovet. Vi snackar om samma spelare som började grina för att vi inte hyllade DEM när de lyfte bucklan!
Från det att spelarna gör entré fram till efter matchens slut ska vi visa hela jävla landet vilka som skapar bäst stämning. Det är inte några frikyrkopastorer från Småland, dansbandstrummisar från Karlstad och definitivt inte några tattare från Solna. Det är vi, Djurgårdsfamiljen. Visa det ikväll och hela säsongen.
DJUUUUUUUUUUUUUUUUU