Marcus Ragnarsson föddes den 13/8 1971 i Östervåla norr om Stockholm. Som femtonåring hade han hunnit slå sig in i den lokala föreningen Östervåla IF:s A-lag och som 18-åring blev det spel i Djurgårdens dåvarande “farmarlag” Nacka HK. Det dröjde inte länge innan han blev uppkallad till DIF, klubben som skulle komma att bli hans sista i karriären. Men det hände en hel del däremellan.
Åren 1989-1991 vann DIF tre raka SM-guld, det lär knappast ha undgått någon. 1990 spelade Ragnarsson både i Djurgården och Nacka och fick bara göra en match i slutspelet. Året spelade han dock en något större roll när DIF tog tredje raka guldet. 36 matcher i grundserien och sju stycken i slutspelet blev facit, trots hård konkurrens från andra backar som Thomas Eriksson, Kenneth Kennholt, Arto Blomsten och Christian Due-Boje.
NHL-proffs, landslagsman och hemvändare
Ragnarsson poängmässigt dittills bästa säsong 1991/1992 följdes upp av två rätt skadefyllda säsonger innan han var riktigt bra 94/95 vilket också resulterade i VM-spel med Tre Kronor. Knappast förvånande fick då NHL-lagen syn på den tufft spelande svensken och mycket riktigt åkte “Ragge” över till Nordamerika och skrev kontrakt med San José Sharks. Väl där blev det succé direkt och det var början på en riktigt framgångsrik NHL-karriär. Det blev sju hela säsonger med San José med minst 60 matcher per säsong innan han efter en tredjedel av säsongen 2002/2003 blev bortbytt till Philadelphia Flyers. Då hade han redan hunnit delta i ytterligare ett VM samt två OS, i Nagano 1998 och i Salt Lake City 2002. I Philadelphia fortsatte han att spela riktigt mycket men det blev inte lika mycket poäng som det blivit i San José. Kanske var det därför Marcus Ragnarsson flyttade hem till Sverige inför säsongen 2005/2006, något oväntat för spel i allsvenska Almtuna, som låg bättre till geografiskt då “Ragge” ville ha nära till familjen.
Till slut blev det ja till spel i DIF
Som väntat dominerade Ragnarsson Hockeyallsvenskan och hade ständigt mest speltid i serien. DIF försökte och försökte att knyta honom till sig men det dröjde till 2008 innan “Ragge” verkligen hittat hem igen. Säsongen 2008/2009 gjorde han som assisterande lagkapten bakom Jimmie Ölvestad stor succé på Hovet i Djurgårdströjan och blev poängbäst bland alla backar i serien tack vare tolv mål och 25 assists. Att han skulle få C:et på tröjan när Ölvestad klev ner från lagkaptensrollen var knappast oväntat.
Förra säsongen tog Marcus Ragnarsson sitt lag till en fantastisk andraplats i serien och ända fram till historiens jämnaste SM-final där det dock blev silver. Revanschen skulle komma i år men det blev tre strömatcher innan karriären officiellt var över för en dryg vecka sedan. “Ragge” spelade länge under fjolårets trots svåra smärtor och bara en sån sak gör att de flesta nog kan hålla med om att den säsong som egentligen blev hans sista förtjänade ett bättre slut. Innan torsdagens match mot Färjestad hyllas han inför hemmapubliken. Det verkar också som att en framtida karriär som någon typ av tränare inte är någon omöjlighet. Han kommer att fortsätta finnas runt laget ett tag till under den tid han rehabtränar inför ytterligare en axeloperation.
Karriären i siffror
632 NHL-matcher
268 Elitseriematcher
52 A-landskamper
25 J-landskamper
9 säsonger i DIF
Meriter
Två SM-guld (1990, 1991)
Två SM-silver (1992, 2010)
Två VM-silver (1995, 1997)
Årets Järnkamin 2008/2009
Salming Trophy (Elitseriens bäste back) 2008/2009