Den första intervjun av tre med klackprofiler som resonerar kring vår allmäna supporterutveckling och vad flytten till ny arena betyder nästa år. Först ut är Järnkaminernas vice ordförande Viktor Adolfsson.
Sammanfatta läktaråret 2012, hemma och borta. Vad minns du särskilt?
– Häcken borta var den absolut skönaste matchen utanför Stadion. Samma sång konstant i en halvlek, många tveksamma överkroppar och ett av årets bästa måljubel.
Överlag var det framför allt ett helt fantastiskt tifoår, det minns jag bäst. Derbyna, röken hemma mot Blåvitt och pyrot borta mot samma lag – för att ta några exempel.
Vad fungerar bra i klacken, och vår supporterkultur i stort, idag?
– Tifoverksamheten är bäst i Sverige och vi har en ultraskultur på frammarsch, där finns det många ljuspunkter. Det börjar bli en sammansvetsad kärna som bara växer och växer.
Vad måste bli bättre?
– Vi måste nå ut bättre till alla nya som ställer sig i klacken. Sångkunskaper, både text och tempo, är alldeles för dåliga ibland. Ett uppfräschat och mer interaktivt sångarkiv skulle hjälpa många nya.
– När det gäller bortaresorna måste vi få mer kontinuitet i resandet, nu är priserna på väg att bli riktigt, riktigt bra tack vare att vi lyckats hitta intäkter och lyckats förhandla med bussbolagen. Varje Djurgårdare borde någon gång testa att åka med Reseklubben, många kommer säkerligen fastna för det. Vi håller på att bygga upp en gemenskap som kan leda till färre inställda bussar. [reds. anm: aktuella resor är Västerås och Helsingborg].
Vilka risker respektive möjligheter ser du med arenabytet, för framför allt klacken?
– Vi riskerar att tappa många som vet exakt vad det innebär att vara DIF. Samtidigt kanske de inte bidragit så mycket de senaste åren. Det har funnits folk på kanterna i klacken på Stadion som är grymma när de väl sjunger men som oftast stått tysta. De kanske kan bidra mer på en aktiv sittplats-sektion. I bästa fall kan klacken utvecklas från kärnan och bli mer sammansvetsad samtidigt som vi har Sveriges i särklass bästa sjungande sittplats. Då blir det riktigt grymt.
– Möjligheterna är enorma, nu har vi chansen att bygga vidare på kärnan i klacken. Kortsidan tar bort de värsta klackturisterna och akustiken verkar grym.
Till sist, sista matchen på Stadion om ungefär ett halvår. Vad är dina tankar och förhoppningar för den?
– Det måste bli ett värdigt avslut – och en fet jävla fest. Det lär fällas både en och en annan tår. Då är det viktigt att man får uppleva alla känslor tillsammans med runt 14 000 andra Djurgårdare.
Fler intervjuer kommer, håll utkik!