Att åka och se DIF på bortaplan är en fantastisk upplevelse!
Mina första 30 år, fram till 2005, bodde jag i Stockholm och kunde enkelt följa DIF på plats, både fotboll på Stockholms Stadion och ishockey i Globen/Hovet. Hade oftast inte säsongskort, men gick så ofta jag kunde. Då åkte jag sällan på bortamatcher utanför Stockholms län.
Min första DIF-match var 1986, jag var då elva år gammal, då laget i mitt hjärta mötte Björklöven på Hovet. Förlust, 2-5, men jag var fast! Vilken upplevelse att titta live tillsammans med flera tusen andra åskådare. Minnena på plats, både goda och tunga, efter det har varit många: SM-guld i både ishockey och fotboll. 1-10 mot Rögle 1993, 2-0-vinsten på Stockholms Stadion mot Hammarby 1995, finalförlusten mot Färjestad i sudden i femte och avgörande matchen 1998, 6-1 mot Malmö FF år 2000, kvalrysaren mot Assyriska 2009, för att nämna några.
Av olika anledningar flyttade jag ifrån Stockholm 2005 och bosatte mig i Jönköping. Efter ett tag började jag känna att det var tyngre än jag trott att inte kunna se DIF på plats lika lätt som jag gjort under tiden jag bodde i Stockholm. Så jag åkte upp till Stockholm ibland för att se DIF spela, men såg också DIFs bortamatcher mot HV71 då jag bodde ett stenkast från Kinnarps Arena. I o m detta fick jag kontakt med JK SYD och började åka på bortamatcher med dem. Detta ångrar jag inte en sekund! Att få sätta sig i en buss/minibuss/bil tillsammans med andra Djurgårdare, åka till en stad för att se DIF spela är en fantastisk upplevelse. Komma till arenan där man är i numerärt underläge men alltid sjunga ut hemmapubliken, få vara en del av DIF:s supporterkultur, stolt bära färgerna gult/rött/blått. Se att det alltid finns ett större eller mindre antal supportrar till DIF på plats oavsett om det är en vardagsmatch i Oskarshamn eller helgmatch i Helsingborg. Känslan att visa att vi verkligen är “med er överallt”.
Det bästa är kanske ändå det här med Djurgårdsfamiljen. När man åker på bortamatcher har man tid att lära känna andra Djurgårdare, tid att prata DIF, men också annat som t ex arbete, utbildning, familj, drömmar, framtidsplaner mm. Sådant berikar mitt liv och gör att man kommer närmare varandra. Man blir vänner helt enkelt. Kan jag dessutom vara till stöd för någon känns det extra bra. Många av dessa Djurgårdare träffar jag endast på DIF-matcher, och det gör att jag längtar extra mycket efter att se DIF.
Till er som ännu inte åker på bortaresor vill jag säga: prova! Ge dig själv chansen att känna känslan att gå upp på läktaren som är avsedd för DIF-supportrar och stolt stå upp för DIF. Vi är i minoritet på arenan, bara det en skön känsla, “vi-mot-dom”.
Till er som redan åker: fortsätt så! Det är ni som håller DIF-fanan högt ute i Sverige. Härligt att se ert engagemang!
Många är känslorna man fått av DIF-matcher genom åren, både av glädje och sorg, extas och bedrövelse. Varje ny match är möjligheter till nya känslor, både sköna och tunga.
Nu drar hösten igång med många bortamatcher för DIF. Ska själv åka på en del av dem. Hoppas vi ses!
Djugår’n tills jag dör…
—
Kolla in Aktuella resor och skriv upp dig till våra kommande bortamatcher!