Halva säsongen är spelad. En vår kantad av sorg och en sommar av återfunnen glädje. Vi har blandat och gett på läktaren men har överlag gjort det väldigt bra. De senaste hemmamatcherna har verkligen varit riktigt roliga och vi har stått för riktigt bra prestationer på läktaren. På bortaplan har vi varit dåliga i antal bortsett från bortapremiären och matchen mot Örebro, men vi har malt på riktigt bra på läktaren.
Här sammanfattar och summerar Redaktionen första halvan av säsongen i bilder.
Om vi bortser från tragedin och ska försöka summera bortapremiären lite kort kan vi konstatera att vi nådde vår målsättning. Vi var totalt 5 200 blåränder på plats vilket med valfritt mått mätt är helt sinnessjukt bra. Bara en sån sak som att vi hade tifo på sittplats, 50 mil från Stockholm, förtjänar krädd.
Hemmapremiären blev en riktigt fin minnesceremoni för Myggan. Dagen handlade om att hylla en fantastisk person och att försöka finna tröst. Det blev en värdig tillställning där vi fick sörja tillsammans och hitta tillbaka till glädjen att samlas kring det vi alla älskar, Djurgårdens IF.
DIFs tredje allsvenska match spelades borta mot mardrömsmotståndet Mjällby. Efter mål av Jawo och Erton lyckades dock DIF ta sin första seger borta mot Mjällby på 2000-talet. Sju poäng efter tre omgångar var DIFs bästa säsongsinledning på många år.
Dags för derby. Näst intill slutsålt och över 20 000 djurgårdare på plats. Grabbarna på planen gjorde säsongens sämsta match hittills och låg länge under med hela 0-3. De lyckades putsa till siffrorna med två mål men det kändes fortfarande som en utklassning. På läktaren provades för första gången på Sofialäktaren en ark- och flaggkoreografi med mycket lyckat resultat och i andra en klassisk rad 1-bränning.
Den första arrangerade bussresan sen bortapremiären och stämningen inför Malmö-DIF var lite konstig. Vi var inte många men scheiße vilken prestation på läktaren! Det var en 100-procentig insats från samtliga på plats och vi fick med oss en riktigt skön poäng efter att vi kvitterat två gånger om.
Erton hade stor show mot Brommapojkarna och gick med sina två mål upp i skytteligaledning. DIF låg efter matchen på en andraplats i tabellen vilket var är den bästa tabellpositionen sedan 2008. Glädjen började sakteliga komma tillbaka till Djurgårdsfamiljen, men på läktaren var det alldeles för sömnigt för att man skulle kunna vara helt nöjd.
Med tanke på förra årets bortamatch mot Åtvidaberg (torsk 1-5) var slutresultatet 1-1 något många hade tagit på förhand. På läktaren följde vi upp den grymma prestationen mot Malmö med en bra sånginsats och skönt gung matchen igenom.
Vi i Järnkaminerna var trötta på tröttheten på läktarna och drog inför hemmamatchen mot Kalmar igång en hetskampanj för att förbättra stämningen på våra hemmamatcher. Det gav effekt direkt när vi höjde oss avsevärt i jämförelse med tidigare matcher. Kryss i matchen, men lyftet på läktaren fick många att lämna Stockholmsarenan med ett stort Djurgårdssug.
Det var dags för ett första besök i Falkenberg. Vi var inte många som hittade rätt till arenan men vi på plats stod återigen för en bra prestation. Det var bra nivå matchen igenom med mycket humor på läktaren. Lika humoristiskt var det att Falkenberg avgjorde i 94 minuten, genom (såklart) förre DIF-spelaren Godsway.
Den sjukt bittra torsken i matchen innan till trots drog vi inför hemmamatchen mot Göteborg igång en stor kampanj för att bli 20 000 man. Siffran landade på 18 000 men stämningen och festen på läktaren var en av de fetaste på många år. Röktifot inför matchen får nog läggas i facket som ett av de bästa någonsin i Sverige, och röjet under matchen kändes väldigt osvenskt.
Bortamatcher mot Gefle brukar väl aldrig vara särskilt roliga, detta var inget undantag. Den utlovade sommarvärmen uteblev och folk i shorts och Hawaii-skjorta ångrade sig djupt. Kylan tvingade dock alla på läktaren att hålla igång för värma sig vilket resulterade i ännu en bra prestation på bortaplan. Matchen slutade inte helt oväntat lika.
Vårens sista match spelades borta mot Örebro. På läktaren befann sig över 2 000 blåränder. På planen avgjorde KAPTEN Emil Bergström i den 84 minuten. Vi gick därmed in i VM-uppehållet med en riktigt bra känsla!
Sommarkampanjen Blåblå är kärleken gick av stapeln och i kampanjens första match färgades läktarna ljusblå. Trycket på läktaren var riktigt bra och topparna under matchen var bland de bästa vi har haft på Stockholmsarenan. Återigen kryss men många gick nog hem med ett leende på läpparna.
Ja vad ska vi säga om bortamatchen mot Norrköping egentligen? Det var en av de konstigaste matcherna undertecknad har sett. 1-0, 1-1, 1-2, 1-3, 2-3, 3-3, 3-4, 3-5 och sen slut till DIFs fördel. På plats var vi drygt 1 000 man som höll igång grymt matchen igenom. Prestationerna på bortaplan i år har verkligen varit riktigt bra sett till antalet på plats.
Trist med torsk såklart, men vi på läktaren hade kul ändå och skapade bra stämning merparten av matchen, med undantag för vid sekvensen på bilden ovan. Bilden är tagen precis vid Ertons reduceringsmål, och vi måste säga att det var en av de fetaste målexplosionerna på en Djurgårdsläktare någonsin. Det var ren eufori och stämningen som följde var magi.
—
Vill du uppleva fler målexplosioner, sjuka vändningar, fenomenala tifon, flagghav, oväntade skalper och allt annat som kan hända under en Djurgårdsmatch? Du bör du köpa biljett till Matchtröjans dag den 4 augusti på Stockholmsarenan, och det nu! Vi satsar på 20 000 man i denna match och för att få tag på en bra plats är det viktigt att boka tidigt. I klacken handlar det om du vill lyckas få tag på en plåt över huvud taget då det endast finns drygt 1 500 biljetter kvar till slutsålt!