Kampanjen kommer fortsätta på JK.se de kommande dagarna. På fredag ska vi skapa ett sjukt jävla drag igen.
DIF:s kampanj inför premiären gick inte att undgå. Överallt spreds bilderna och tröjorna där vi visade att vi är hela Stockholms stolthet. För att fortsätta visa upp just detta tänker vi släppa ett flertal intervjuer med läktarprofiler den kommande tiden. Först ut är Luro.
Var i Stockholm kommer du från?
– Jag är uppväxt på Södermalm, i Hornstull där jag bott i över 23 år nu.
Hur blev du Djurgårdare?
– Det var inget jag valde själv utan det ligger i familjen. Jag blev medtagen på hockeymatcher för det mesta som liten och senare blev det mer fotboll. Jag gick in som knatte på ett derby och efter det var jag frälst. Jag började gå kontinuerligt från 2008 och sedan dess har mitt engagemang växt för varje år som gått. 2011 gick jag med i UCS och jag försöker väl numera ha ett finger med i det mesta som rör Sofialäktaren, tifon, bortamatcher och allt det goda som ett aktivt supporterliv har ett erbjuda.
Vad har din hemort betytt för dig?
– Jag förknippar mig hårt med Hornstull, men mer med hur Hornstull var när jag var mindre kanske. Nu är jag omgiven av lite för mycket hipsters och surdegsbagerier men jag försöker hålla stilen i området genom att tapetsera stolpar och elskåp med blårandig streetart.
Vad tror du om säsongen 2015?
– Jag drivs av optimism. Jag måste alltid tro på framgång, annars skulle jag aldrig orka leva mitt liv efter den här föreningen. Det är många gånger jag grämer mig, men jag hittar alltid tillbaka till glädjen när det kommer till Djurgår’n. Just nu är mitt sikte inställt på Europaplats, så det är det jag tror på.
Vilken är din favoritplats i Stockholm (förutom Stadion och Stockholmsarenan)?
– Stockholm är för bra för att kunna välja en plats. Jag gillar en promenad längs Södermälarstrand, en 06:a hos Berit på Östra Station, pubrundor runt Vasastan, bada på Reimersholme, måla tifo i något garage i förorten.
Vad betyder devisen “Stockholms Stolthet” för dig?
– Uttrycket fick jag inpräntat redan första gångerna jag gick på DIF. Det känns skrivet i sten att hela Stockholm är till för oss djurgårdare och att det alltid kommer att vara så.