Gästkrönika av Patrick Sundqvist om avslutet och framtiden.
Nu är det bara en hemmamatch kvar på säsongen, och som vanligt när det gäller Djurgården så har det varit ett år fyllt av höga toppar och djupa dalar.
Säsongen började onekligen på sämsta tänkbara sätt med uttåget ur cupen mot Norrby. Så här i efterhand är det intressant att reflektera över hur snabbt frustrationen inom djurgårdsled förbyttes i Super Mush-eufori och toppstrid. Hur snabbt det svänger i fotbollen och hur små marginalerna ibland kan vara är värt att ha i åtanke framöver så vi slipper dränka oss själva i självdestruktivitet efter varje förlorad match.
Små marginaler avgjorde tyvärr vår säsong till det sämre, när vi efter en fantastisk första halvlek borta mot Aik viker ner oss i andra halvlek trots en man mer. Jag är förmodligen inte den enda som har funderat i termerna “om vårt mål bara hade godkänts” eller “om vi inte hade fått den där utvisningen”. Den matchen avgjorde säsongen för vår del, tillsammans med faktumet att Haris och Walker gick sönder och att Mush försvann. Det är dock värt att ta med sig hur oerhört nära vi var att blanda oss i den absoluta toppstriden redan i år.
Om vi bortser från derbymatcherna så har det här ändå varit ett bra djurgårdsår på många sätt och vis:
– Ekonomin har stabiliserats och förhoppningsvis kommer vi i närheten av ett nollresultat för 2015, exklusive spelartransfers.
– Publiksnittet har höjts ordentligt från förra årets 13 145 och ligger i dagsläget på 15 630, nära vårt topprekord i modern tid från 2003 på 16 083.
– På läktarna fortsätter vi vår positiva utveckling även stämningsmässigt. Sofialäktaren har höjt sig ett snäpp i år och kommer bara att bli bättre de kommande åren. Våra toppar har varit riktigt höga, och jag skulle säga att vi även har höjt vår lägstanivå. I matchen mot Helsingborg exempelvis som inte gällde något så var det trots endast 9000 på läktarna ett riktigt bra drag. Kärnan i vår publik är där varje match och levererar Sveriges bästa stämning!
– Insamlingen till utbyggnaden av Kaknäs överträffade med råge de högt uppställda målen vilket innebär förbättrade träningsmöjligheter för både våra elitlag och breddlag, en väldigt viktig framtidsinvestering.
Kontentan är ändå att vi i år har lagt en alldeles utmärkt grund för 2016. Med en starkare ekonomi, mer publik, ett ungt och talangfullt lag, en sportchef med fingertoppskänsla, och en erkänt duktig lagbyggare i Pelle, så finns alla förutsättningar för att 2016 ska bli ett riktigt roligt år!
Jag är redan galet sugen på säsongen 2016, som ska bli året vi etablerar oss i toppen av Allsvenskan igen, och jag hoppas att ni andra känner likadant. Låt oss påbörja denna resa redan hemma mot Sundsvall, så vi går in i vinterdvalan fulla av energi att göra 2016 till det bästa Djurgårdsåret på över ett decennium!
Vi ses mot Sundsvall!
//Patrik Sundqvist
