Gästkrönika av Kabom inför derbyt den imorgon
I skrivande stund är det bara timmar kvar till derbyt. Ångesten har börjat göra sig påtaglig, gapen mellan derbytankarna minskar och minnen flyger förbi utan att låta sig hindras. Minnet av den hemska förlusten i förra årets höstderby gör sig påmint tillsammans med den efterföljande känslan av att luften går ur en. Minnet av hur jag bara önskade att jag kunde gå under marken, försvinna och återuppstå i en värld som aldrig hört talas om derbyn. Dessa minnen balanseras, tur nog, av finare minnen. Minnet av Jawos kvittering i vårderbyt med en euforisk känsla av lättnad som följd. Minnet av att nästan kunna ta på gnagarnas häpnad när vi visade hur man skapar inramning på Kompisvallen.
Vanligtvis brukar jag göra mitt bästa för att trycka undan tankarna på derbyt, i hopp om att plötsligt vakna på dagen D och då koppla på derbyfokuset för att ge allt. Det har aldrig lyckats särskilt bra, därför prövar jag nu en ny teknik. Inför det här höstderbyt välkomnar jag ångesten, minnena, drömmarna och tankarna. Första steget blir därför att skriva ner lite av mina tankar, och försöka formulera det till en uppmaning för hela Djurgårdsfamiljen.
Imorgon spelar vi som sagt vårt första hemmaderby mot packet sedan en viss mytomspunnen cupmatch. En stor del av de solnaiter som kommer till vår hemmaarena imorgon har aldrig varit på bortaplan i ett derby och en stor del av oss har aldrig upplevt ett hemmaderby. Därför vill jag höja ett varningens finger. Packet kommer inte vara samma pack i årets höstderby som vi känner dem från kompisvallen i våras. Där var de en väldigt stor andel turister, de var favoriter och packets sedvanliga hybris hade gjort dem bekväma. Nu kommer de i mycket mindre antal, vi kommer få besök av de mest röststarka råttorna i deras vidriga led, de är underdogs och de är otroligt revanschsugna. För vår del gäller det att inte göra samma misstag som packet gjorde i våras. Nu är vi överlägsna i antal, vi är favoriter på läktarna och vi har fortfarande en match mot Helsingborg i färskt minne där vi skapade en helt otrolig stämning. Risken med allt detta är att vi blir bekväma och tror att vi kommer sjunga tillbaka råttorna till solna hur enkelt som helst. Det kommer vi inte göra med den inställningen. Däremot kan vi vända på det och använda dessa komponenter till vår fördel.
På dagen D får kampen mot ståplatsreduceringar, polisnotor, politiker, disciplinnämnder och alla andra viktiga frågor ursäkta. Då är det Djurgården mot Solna aik i varsin sida av ringen. Vi är starkare, snabbare, smidigare och bättre. De är ruskigt jävla taggade. Om vi, tillsammans, tar vårt ansvar kan det leda till en så brutal knockout att hemmaderbyt 2013 kommer bli till ett lyckligt minne i flera år framöver, men det kommer inte göra sig självt. Stå upp, sjung för Djurgården, och se till att era bänkgrannar gör samma sak så ser vi till att råttorna, i framtiden, tänker efter både en och två gånger innan de återvänder till vår hemmaplan.
//Kabom