När 1999 års Allsvenska sammanfattades stod det klart att två av de mest klassiska föreningarna i Sverige fått lämna högsta serien. Djurgårdens IF och Malmö FF gjorde varandra sällskap till den nystartade Superettan och resan tillbaka för de båda lagen skulle bli kort och relativt smärtfri. Men en septemberkväll på Stockholms Stadion spelades en match som var allt annat än smärtfri för bortalaget från Skåne.
Efter nio minuter kom första målet när Stefan Bärlin sköt in 1-0 bakom Jonnie Fedel i Malmömålet. Bärlin var i absolut toppform den här matchen och låg bakom Djurgårdens fyra första mål. I den 20:e minuten spelade han fram till Andreas Johansson som satte tvåan, sedan var han inblandad i Samuel Wowoahs 3-0 och låg bakom frisparken som Stefan Rehn skruvade in till 4-0 i början av den andra halvleken.
Malmö var chanslöst och håglöst matchen igenom. De snabba DIF-anfallarna Bärlin, Wowoah och Pierre Gallo ställde till med oreda i bortaförsvaret och mittfältet med Rehn, Johansson, Magnus Pehrsson och Mikael Dorsin vann lätt kampen på mitten. 18-årige Dorsin gjorde mål för tredje matchen i rad när han satte bredsidade in 5-0 i den 61:a minuten. Förnedringen var redan total, men den skulle bli ännu värre när Wowoah lobbnickade in sitt andra mål för kvällen bara tre minuter efter den senaste fullträffen för hemmalaget.
Många trodde att DIF för första gången under säsongen skulle hålla nollan hemma på Stadion den här dagen men de fick vänta till nästa hemmamatch mot Öster. Så sent som i den 87:e minuten rakade en helt omarkerad Magnus Pehrsson in det sjunde DIF-målet för kvällen, dock i det egna målet och slutresultatet blev därmed 6-1. Djurgården hade visat vilka som var seriens bästa lag.
Resten är historia, Djurgården och Malmö går upp, DIF är ett topplag under de fem kommande säsongerna och tar tre SM-guld och lika många cupguld. Båda lagen har tillhört den allsvenska toppen. Tills nu.