En bisarr avsparkstid (13:00) en helgdag lockade endast 3051 till arenan, och alla som såg matchen förstod snabbt varför dessa två lag låg i botten. Detta skulle också visa sig vara Zoran Lukics sista match i återkomsten till Djurgården, passande då att den var mot Örgryte, den andra elitklubben han har tränat.
I Djurgården spelade det som får betraktas som vårens förstaelva, 4-3-3 anförda av Daniel Sjölund men som vanligt i år utan Mattias Jonson. I Örgryte spelade inte anfallsstjärnorna Marcus Allbäck och Álvaro Santos.
Matchen lämnade ett bestående intryck förutom insikten om den dåliga kvaliteten; Bengt Anderssons jätteräddning på Johan Oremos nick. Gamle Bengt hade tydligen nyktrat till sedan guldfesten med IFK Göteborg 2007 och gjort comeback i ett målvaktskrisande ÖIS, och visade att kapaciteten fortfarande fanns där. Johan Oremo fick för en gångs skull agera som vi supportrar har väntat på – som framstormande center på bra inlägg – men den här gången förgäves. Det oavgjorda resultatet får i övrigt betecknas som rättvist men med visst övertag under matchen för Djurgården.
I morgon avgörs allsvenskan 2009 för DIFs del. Förlorar vi så är det klart – vi spelar i Superettan nästa år. Hur ska vi göra för att vinna? Spela som mot Häcken i måndags, men sätta chanserna, är nog svaret. Örgryte är ett sämre lag än Häcken så det hänger mest på DIF-spelarna själva att förvalta de chanser som vaskas fram. Däremot kommer försvaret möta ännu bättre anfallare än mot Häcken med tanke på anfallsparet Santos – Allbäck så här måste spelarna skärpa sig. Inte bara de fyra backarna men även mittfältet måste ta jobbet hemåt för att stänga av ytor, något som framför allt yttrarna Youssef och Milic emellanåt slarvar med.