2001 var Djurgårdens IF tillbaka i Allsvenskan och man klev upp från Superettan med en känsla av att Djurgården Fotboll var på rätt spår. Visst vågade få av oss ens drömma om de framgångar som skulle komma men det var ändå bra vibbar kring klubben.
Säsongen började illa men DIF kom igång på ett sätt som både proffstyckare och supportrar förvånades över. Poängen trillade in och DIF klev uppåt i tabellen. Det borde blivit guld redan 2001 men den konstant ofröjdige domaren Peter Fröjdfelt dömde felaktigt bort Stefan Rehns mål mot Gif Sundsvall vilket gjorde att guldet med en ynka poängs marginal istället hamnade hos den största förlorarföreningen i norra europa (och delar av södra europa) – bajen.
Nu har de flesta Djurgårdare ändå kommit över guldstölden men där och då sved det oerhört. Media kunde inte dölja sin glädje över att gullegrislaget bajen tog hem guldet ooch det gjordes hyllningsbilagor och sändes specialprogram i radio bara för att fira en av extremt få framgångar för mytlaget från Leksand/Södermalm. Skånegatan kokade med småländska reklambyråhyllningar till arbetarlaget och hockeysupportrar runt hela Sverige gladdes åt att deras andralag tagit hem guldet. Vi spydde.
Kanske är det bittert i överkant men att aldrig erkänna vrakens guld 2001 är DIF.