“Meh, Stone Roses splittrades för fan på 90-talet” muttrar någon.
“Ska ni skriva om kvalet mot Gais också?” gnäller en annan.
“Vad är Stone Roses?” undrar gnagaren.
En lista som behandlar någonting vad som helst Djurgårdsrelaterat är inte komplett utan Stone Roses säger vi. En lista om 00-talet sett med DIF-ögon är en lista där många av de allra bästa minnena har Stone Roses-låtar som ledmotiv. På pubar, på klubbar, på fester, på festivaler, på bussar, i bilar, på tåg, på flygplan – överallt har Djurgårdere lyssnat på och skrikit med i i refrängen till I Am the Resurrection.
Vill vi vara bajsnödiga, och det är vi ju så gärna, kan vi prata i timmar om hur Stone Roses är en av de få musikföreteelser som på riktigt passerar “fantastiskt bra”-gränsen och hamnar i kategorin “genuint viktig musik”. Vill vi vara kreddiga (och fortfarande lite bajsnödiga) kan vi säga att Djurgårdare, som med det mesta som är bra, var först med att upptäcka och anamma Stone Roses. Vill vi vara nördar kan vi konstatera att diskussionen om vilken del av Fools Gold som är mest briljant eller vem som pratar till vem i Sally Cinnamon är en oändlig sådan.
I jämförelse framstår i princip allt annat som amateurs. Och det går inte att vara nog tydlig med att Stone Roses är DIF.
Bonus: Topp tre Stone Roses-låtar enligt Ohly & Reinfeldt
(OBS! listan är subjektiv, ändras från dag till dag och är fullständigt omöjlig att göra egentligen. Därmed inte sagt att du inte har fel om du tycker annorlunda):
1. Waterfall (se klippet nedanför)
2. (Song for my) Sugar Spun Sister
3. I am the Resurrection