På söndag sluter vi oss samman för att sörja och för att manifestera den fotbollsvärld vi vill ha.
Ingenting kan någonsin få tillbaka djurgårdaren, familjefadern och människan vi förlorade den 30 mars. Sorgen hans familj går igenom kan ingen utomstående ens börja förstå. Därför ser vi det som vår skyldighet att hedra hans minne på söndag genom att i praktiken visa hur vi vill att Djurgårdens framtid ska se ut.
Låt oss visa att Djurgårdsfamiljens kitt är kärlek. Låt oss avstå från allt det som kan göra andra människor otrygga eller illa till mods. Låt oss stå med armarna på varandras axlar och sjunga ut vår sorg och vår kärlek, låt oss skapa drag och glädje. Låt våld och aggressivitet vara något vi lägger i det förflutna och låt gemenskapen segra. Låt ingen som besöker matchen vara ensam eller rädd. Låt ditt språk spegla hur du vill att våra blårandiga barn en dag ska prata och låt din sång visa vägen för hur en Djurgårdsläktare ska låta. Agera så som vi vill att en Djurgårdare ska agera, på ett sätt som gör att minsta barn och äldsta senior alla stolt kan klappa sig på skölden på bröstet och känna att Djurgårdens IF står för sång, kärlek och medmänsklighet.
Alla våra huvuden är fyllda med kaos, sorg, ilska, uppgivenhet och förvirring. Men kanske, kanske finns det ändå något gott som kan gro ur detta mörker. På söndag ser vi till att börja resan mot en ny Djurgårdsframtid.
/Järnkaminerna Stockholm