Djurgården anno 2001/2002 var ett ganska sargat lag. Efter två raka SM-guld hade väldigt många spelare försvunnit och den här gången gick det inte att ersätta dem lika snabbt och bra som tidigare. Från Europas alla hörn kom spelare som Jan Pardavy (Slovakien), Matthias Trattning (Österrike), Andrejs Ignatovitjs (Lettland) och till och med engelsmannen (!) David Longstaff, den hittills enda britten någonsin i Elitserien. Det fanns dock kvar en del inhemska stjärnor i laget såsom Nisse Ekman, Niklas Kronwall, Mikael Johansson, Kristofer Ottosson och Björn Nord.
Matchen mot Solna aik i början av 2002 var det sista derbyt för säsongen (och på åtta år, skulle det visa sig). Derbyåret hade varit minst sagt upp och ner för DIF till dess. Först 1-2-förlust på straffar, sedan två raka segrar med 3-1 respektive 5-0, sedan två raka förluster med 1-4 respektive 4-7. En seger i det sista derbyt skulle dock göra Djurgården till bäst i stan, inte bara enligt tabellen.
Derbyt fick en smakstart för de Djurgårdssupportrar som tagit sig till bortaderbyt på hemmaplan. Ytterst oväntat var det backen Edvin Frylén som med två mål inom loppet av drygt två minuter såg till att DIF hade ledningen med 2-0 efter den första perioden. I den andra kröp Solna aik närmare med ett snabbt reduceringsmål men Ekman kunde utöka ledningen till 3-1 efter elva minuter. Forwarden Anders Gozzi (numera sportchef) hann dock precis med att reducera igen för Gnaget med bara åtta sekunder kvar av perioden.
Efter halva den avslutande perioden drog Djurgården ifrån rejält i och med målen av Joakim Eriksson och Kristofer Ottosson, båda i power play och inom mindre än 40 sekunder. Men Solna aik tilläts krypa närmare igen genom två reduceringsmål. Bakom dessa låg Niklas Anger som tidigare spelat i DIF och som återvände till rätt Stockholmslag för två säsongen 2007/2008 och 2008/2009. Han gjorde först 3-5 i box play och assisterade sedan Mattias Svedberg till 4-5. Med fem minuter kvar blev det en nervpillrande avslutning med ett oväntat slut. Backlegenden Ronnie Pettersson, som lade skridskorna på hyllan efter säsongen 2008/2009, var känd för att han nästan aldrig gjorde poäng (77 poäng på 539 Elitseriematcher). Men säsongen 2001/2002 gjorde han faktiskt hela fem mål. Ett av dessa kom i just detta derby, i tom kasse med fem sekunder kvar. 6-4 till DIF som därmed var bäst i stan, både enligt resultat och tabell.