Ohly och Reinfeldt har noterat att Luleå är det fegaste laget. Björnar skulle, om de kunde läsa, skämmas över att vara förknippade med denna patetiska ursäkt till hockeylag. De skäggiga homosexuella män som kallas för björnar har alla rakat sig genast för att undvika kopplingar till denna vidriga hockeyklubb från polcirkelns förorter. Damishockeyn skäms över att ha producerat systrarna Abbott.
Det enda man är stolta över i Luleå är tydligen att försöka skridskosparka 17-åringar, en B-junior fortfarande med galler över ansiktet. Någon som helst stolthet i att ta eller dela ut en tackling från en vuxen motståndare finns inte, men vad ska man förvänta sig av en klubb som tagit ett endaste SM-guld, där stolsraderna gapar tomma i kvartsfinalspelet, och där socialbidragen fyller plånboken varje månad. En typ av jämnårigt motstånd vågar man dock slåss med, kvinnligt, om man är en 100 kilo tung jättebebis till målvakt tydligen.