Det har nu gått fem år sedan den oförglömliga avskedsmatchen på Stockholms Stadion när vi vann med 2-0 mot Öster och fick ta ett riktigt fint farväl av vårt barndomshem. Det kommer säkert att ta några år till innan den där riktiga saknaden kommer, när man blir nostalgisk över alla fina minnen man har, över träbänkarna, den vackra arkitekturen, Klocktornet, de förhatliga pelarna, den perfekta gräsmattan. Men redan nu är det dags att göra den här traditionen till något roligt som vi känner att det är värt att bevara för all framtid.
För all framtid är nämligen rätt långt tid. Och med tanke på hur länge mänskligheten har funnits, och hur länge vi förhoppningsvis kommer att fortsätta att existera, så är det rätt intressant att reflektera över hur pass kort tid Djurgårdens IF har funnits. 127 ynka år. Själv har jag följt DIF i cirka 20 år, vilket innebär drygt 15 procent av DIF:s existens! Vi är alltså bara i början av vår historia, och vi har precis flyttat ifrån vårt barndomshem, platsen där vi började spela fotboll 1899 på det som då kallades Stockholms Idrottspark och som sedermera revs och beredde plats åt Stockholms Stadion.
Stockholms Stadion kommer att stå kvar under hela vår livstid, och förmodligen så länge våra barn och barnbarn lever också. Det är en rätt häftig tanke. År 2050 ser jag fram emot att ta med mina barn och barnbarn på den årliga Stadion-matchen för att fira vårt ursprung och vår historia. Vi som hade ynnesten att få uppleva matcher på Stockholms Stadion kan tänka tillbaka på alla gamla minnen och återberätta dessa för våra barnbarn, och de kan förundras över Stadions skönhet och över att morfar/farfar gick och kollade på fotboll där. Kanske har vi då byggt ett Djurgårdsmuseum i anslutning till Stadion som man kan passa på att besöka, i Klocktornet förslagsvis när kansliet nu förmodligen flyttar till Hjorthagen.
Tänk hundra år in i framtiden och hur coolt det kommer att vara för framtida djurgårdare att kunna gå och titta på fotboll på något som då förmodligen kommer kännas ungefär som Colosseum. Vårt heliga tempel. Platsen där Djurgården började spela fotboll, där vår moderna läktarkultur växte fram, och dit alla djurgårdare vallfärdar en gång om året för att hedra vår historia. Det är mycket möjligt att vi kan bygga upp en sådan tradition, det är rentav rätt troligt om vi bara låter den fortgå några år till. För varje år som går blir saknaden större för oss som var med på den tiden, och nyfikenheten lär bara växa för alla som aldrig upplevde Stadion, så den här traditionen kommer bara att växa i betydelse för varje år som går.
I en tid när vi några år efter flytten diskuterar vad som är vår identitet, låt oss då inte glömma bort den kanske största symbolen för Djurgårdens fotbollssektion, Stockholms Stadion. Våra antagonister kommer aldrig någonsin att ha en liknande plats de kan besöka med sina barnbarn, utan de får nöja sig med att visa upp gamla foton. Men vi, Stockholms Stolthet, kommer för alltid att kunna besöka vårt barndomshem. Stockholms Stadion är en stor del av vår identitet, låt oss värna denna tradition och utveckla den till något riktigt fint!