Efter en bortapremiär och två Stadionmatcher med grym stämning var DIF-Kalmar i söndags ett riktigt bottennapp för klacken som är större än tidigare år. Nu är det alla på Sofialäktarens förbannade ansvar att se till att vi är hundra gånger bättre mot Örebro!
Mot Kalmar senast var det stundtals knäpptyst i klacken, trots de två inledande hemmamatchernas feta stämning. Därför är det dags att återigen påminna alla på Sektion L-M-N om vad som gäller.
– Står man i klacken sjunger man i 90 minuter. Gör du inte det? Byt sektion. Gör den bredvid inte det? Säg till, hetsa, sjung ännu högre och få personen i fråga med dig.
– Det handlar om att sjunga – inte skrika. Sjung för gamla Djurgår’n (för att ta ett exempel) handlar inte om att vråla ut de bästa bitarna högst utan om att S J U N G A. Känn melodin, ta det lugnt, andas och ta ton!
– Tempo, tempo, tempo. Många sånger har sjungits alldeles för fort i år. Återigen handlar det om att lyssna på melodin. Sångerna ska inte gå snabbare för att vi sjunger på en läktare. Tänk till exempel hur bra “Tjalala, åhåhå, vi håller på Djurgården” låtit när vi sjungit den i samma tempo som originalmelodin Rivers of Babylon.
När vi sluter upp på Sofialäktaren på torsdagen mot Örebro är det bara en sak som gäller. Hög och jämn sång i rätt tempo. Vi kan få Stadion att sjunga, gunga och lyfta. Det är dags att visa att vi verkligen vill det – varje match.
Först Örebro – sen krossar vi råttorna!