Trots 15000 sjungande glennar vägrade vi tystna. Vi visade inställning och vad det innebär att vara supporter till världens finaste förening, att vi ger allt även när det går snett.
Samtidigt på Söderstadion skedde det motsatta. En supporterskara som påstår sig skita i tabellen och som ständigt gottar sig i att vara någon slags outsider buade ut sitt eget lag efter förlusten mot Gefle. Du kan inte stava “gemytliga bajen” utan “myt”. Vi möts inte bara på planen och på läktarna, vi möts i mitten av en trendkurva. DIF på väg upp, bajen på väg ner.
Djurgår’n knyter återigen allt bättre band med sin publik, bygger från grunden och kommer med realistiska målsättningar. Vi sammansvetsar leden allt mer och återfår rätt inställning på läktarna. Tvärtom gör man i bajen. Där tynger man föreningen med orimliga målsättningar, höga krav och med det följer de gnagetliknande fasonerna från deras publik.
Det är det här vi måste ha med oss på Råsunda på måndag. Vi ska stå taggade och enade på samma läktare och ge allt för Djurgår’n – oavsett hur det går. Går det åt helvete ska vi sjunga ännu högre. Går det rätt ska vi blåsa kiltarna av smålänningarna på motsatta kortsidan.
Köp biljett till norra läktaren direkt. Surra med polarna om att det är dags att visa att absolut ingen kan rubba Djurgårdsfamiljen. Krossa bajen!