Efter två raka SM-guld för Djurgården hade den ensamme huvudtränaren Zoran Lukic (Sören Åkeby lämnade efter guldet 2003) kaxigt gått ut och sagt att nykomlingen Trelleborg skulle betyda sex friska DIF-poäng. I den första omgången ställdes lagen mot varandra och matchen slutade 2-2 efter en sen Trelleborgskvittering. I samma match blev Agbar Barsom utvisad efter ett misstänkt slag under bältet på en TFF-spelare. Detta betydde att DIF i derbyt mot AIK i den andra omgången skulle sakna en av sina viktigaste mittfältare. In i hans ställe klev Stefan Bergtoft.
Bergtoft hade aldrig riktigt fått tränarnas förtroende i DIF men ändå alltid varit en av supportrarnas favoriter, framför allt p.g.a. sin hårda spelstil och sin enorma ödmjukhet. Trots flera säsonger på bänken och läktaren hade han alltid nöjt sig med sin plats i laget och även gjort det bra när han väl fått spela. På Råsunda en aprilkväll 2004 skulle han för evigt ta en plats i alla Djurgårdares hjärtan.
Det var annars ett derby med en fantastisk inramning. Nästan 33000 åskådare fick dock se en inte lika fantastisk första halvlek där AIK:s mittback Fredrik Björck och Djurgårdens Babis Stefanidis fick de bästa målchanserna. Björck bjöd på ett sällan skådat träben när han sköt långt utanför från nära håll och Babis skott från ett ganska öppet läge till höger i straffområdet räddades av Håkan Svensson. Zoran Lukic och nye andretränaren Stefan Rehn hade ännu inte hittat tillbaka till det fina spelet från de två tidigare säsongerna.
Den andra halvleken började allt annat än bra för DIF. Efter fyra minuter kom Mats Rubarth helt ren, nästan från mittlinjen, och kunde fri med Andreas Isaksson sätta 0-1 vid närmsta stolpen. Kallduschen var ett faktum. Då lade DIF i en högre växel. Och Stefan Bergtoft klev in i handlingen.
Babis Stefanidis hade varit olycklig i första halvlek och missat de chanser han fick, men bara tre minuter efter AIK:s ledningsmål fick han ytterligare ett läge efter en lobbpass i världsklass av Bergtoft över AIK:s backlinje. I sitt tredje bra läge för kvällen kunde Babis peta in bollen mellan benen på Håkan Svensson och glädja “hemma”-publiken.
Efter kvitteringen fortsatte Djurgården i ett högt tempo som gav vibbar från de tidigare säsongerna. Mittfältet med Johan Arneng, Andreas Johansson och Bergtoft rullade ut AIK:s motsvarighet och bara fem minuter efter 1-1 kom nästa glädjerus på den södra läktaren. Stefan Bergtoft fick bollen på vänsterkanten, bröt in i straffområdet och sköt in 2-1 med vänstern i det bortre hörnet. Svensson var på bollen men till ingen nytta. Den skulle bara in.
Med självförtroendet från vändningen till 2-1 skapade DIF ännu fler målchanser. I den 66:e minuten kom nyförvärvet Tobias Hysén runt på vänsterkanten och lade in ett precist inlägg längs marken mot Andreas Johansson. Han kom lite sent till bollen och var tvungen att halvt slänga sig för att få till ett avslut, men det kanske var precis vad som behövdes för bollen satt perfekt intill den bortre stolpen. 3-1-målet var, även om Gnaget stack upp med ett par chanser mot slutet, matchavgörande och Djurgården utökade sin samling av fina derbyresultat under 2000-talet.
Trots spelare som Andreas Johansson, Andreas Isaksson och Babis Stefanidis var det bara ett namn på allas läppar den här kvällen. Stefan Bergtoft. Han gjorde sitt livs bästa match och ingen skulle nog säga emot om jag sade att det var hans numera avslutade karriärs absoluta höjdpunkt (i konkurrens med när han sänkte samma motståndare i förlängningen i cupderbyt på Stadion året innan). Han var inblandad i alla tre mål, gjorde själv sitt första i Allsvenskan och var i övrigt den bästa spelaren på plan. Säsongen 2004 blev förutom Europaäventyret och cupsegern ett år de flesta vill glömma, framför allt med tanke på att DIF kommit på idén att flytta sina hemmamatcher till bortaplan, Råsunda. Men den trettonde april 2004 på samma arena kommer alltid att tillhöra #13 Stefan Bergtoft, oavsett vad som hände innan och vad som hände efteråt.