Efter att ha vunnit premiären hemma på Stadion mot Örebro var det ett Djurgårdslag fullt av självförtroende som begav sig till Göteborg på påskaftonen för att möta IFK Göteborg på Nya Gamla Ullevi. Det skulle visa sig att det kanske fanns en övertro på den egna förmågan inom laget när hemmalaget hastigt men inte speciellt lustigt för de tillresta bortasupportrarna hade tagit ledningen med 2-0 efter drygt fem minuters spel. Målen gjordes av Stefan Selakovic och Robin Söder. Stabiliteten i försvarsspelet som visat sig i slutet av premiären mot Örebro var som bortblåst och istället kunde IFK-anfallarna gång på gång rinna igenom på kanterna och slå inlägg eller gå på egna avslut.
Det hjälpte inte att DIF efter det andra Göteborgsmålet täppte till något, istället kunde Tobias Hysén göra 3-0 efter att ha ryckt ifrån Jan Tauer och skjutit in bollen med högern via målvakten Pa Dembo Tourray. Det ska här nämnas att Hysén av respekt för sin gamla klubb (han vann bland annat SM-guld med DIF 2005) och dess supportrar inte jublade när han gjorde mål. Knappt en kvart senare fick han anledning att inte jubla igen när han satte 4-0 och den definitiva spiken i kistan. Jan Tauer byttes ut efter 3-0 till synes skadad men med tanke på att han efter det inte spelade på flera matcher trots att ingen skada diskuteras får man anta att tränarna inte var speciellt nöjda med tyskens insats i Göteborg.
Tidigt i den andra halvleken kom Hrvoje Milic in för Djurgården och visade att han hade potential, något som visat sig senare under säsongen. Han fick också bortalagets bästa chans med ett hårt skott som IFK-målvakten Kim Christensen kunde rädda till hörna. Det blev dock inga Djurgårdsmål i den här matchen men hemmalaget slog av på takten och DIF kunde ändå hålla den andra halvlekens nolla fram till den 84:e minuten. IFK-mittbacken Ragnar Sigurdsson chanssköt på en frispark från halva plan och en Pa Dembo Tourray med solen i ögonen släppte uppgivet in 5-0. Fyra minuter senare gjorde Pontus Wernbloom 6-0 och mardrömsresultatet var ett faktum.
Redan i andra omgången kom stjärnsmällen som kom att påverka laget hela våren och förmodligen även efter det. Det som framför allt gick fel var försvarsspelet mot Göteborgs snabba anfallstrio Söder, Selakovic och Hysén. Ytterbackarna försökte chansbryta men blev överspelade och hade inget understöd från mittfält eller mittbackar och i första halvlek kunde IFK-yttrarna bara marschera in i Djurgårdens straffområde och skapa farliga målchanser för hemmalaget. Anfallsmässigt finns det inte mycket att säga om matchen, det fanns i princip inget anfallsspel för DIF men det berodde till stor del också på att Prince Ikpe Ekong och Daniel Sjölund förlorade matchen på mitten mot Gustav Svensson med flera på hemmalagets mittfält. Det ledde till snabba omställningar för IFK Göteborg och mål i baken för Djurgården.
Käftsmällen borta mot Göteborg förstörde hela våren och riskerar att bidra till att Djurgårdens IF åker ur Allsvenskan för första gången på tio år. På Stockholms Stadion på måndagskvällen ställs lagen mot varandra igen. Det vore årets underdrift att säga att DIF är revanschsugna.