Under 00-talet har jakten på nästa ikoniska Djurgårdsmusik pågått febrilt. Oasis har splittrats, Stone Roses och resten av banden från deras våg är förvisso tidlösa men knappast aktuella med nytt material, Glasvegas är på gång men lite för färska. Inget alternativ har etablerat sig på riktigt än men Kasabian har kommit rätt nära.
Kasabian lyckas få in ingredienserna en Djurgårdare kräver av sin musik – trallvänlighet i klassisk brittpop/madchester-anda, ett milt mått av psykedeliska inslag, attityd, och alltihop paketerat i en modern tidsanda (i Kasabians fall ett flörtande med elektronisk musik, vilket märks tydligast på debutalbumet från 2004).
Den som inte lyssnat på Kasabian känner nog ändå till dem genom deras logga som används av UCS. Om det bevisar något mer än att någon i UCS har bra musiksmak är oklart men det känns ändå spikat att Kasabian är DIF.
