En stabil bortaseger i torsdags och en nervpillrande förlängningsseger på påskaftonen har gjort så att det är stor fördel DIF inför den kommande hockeyveckan med start i Linköping på måndagskvällen. Oavsett hur det går där kommer man ha chansen att säkra en finalplats på hemmaplan onsdag och fredag i Globen, via en eller två segrar beroende på resultatet i bortamatchen på annandag påsk. Men efter att ha sett två möten mellan lagen – vad talar för att DIF säkrar den första finalplatsen sedan guldåret 2001?
Större bredd i truppen
De två första matcherna har visat att LHC inte har speciellt mycket att säga till om när deras fem stjärnspelare (Johansson, Hlinka, Hlavac, Mårtensson, Håkanson) är på isen. De har stått för samtliga tre mål hittills i semifinalserien och skapar oftast tryck i offensiv zon när de spelar, framför allt i power play. Visserligen saknar lagmaskinen Djurgården riktiga stjärnor om man jämför med ovanstående namn (även om Marcus Nilson håller högre klass än de flesta av dem) men genom slutspelet har det visat sig att den bredd laget har gör så att vilken spelare som helst – från Nilson till Eklund – kan gå in och avgöra. Så är inte känslan när man tittar på Linköpings trupp eller ser dem spela. I längden bör detta kunna leda till en Djurgårdsseger i semin förutsatt att man håller LHC:s förstafemma någorlunda under kontroll. Om Jacob Josefson och Mike Zigomanis kommer tillbaka kan DIF dessutom nästan gå runt på fem kedjor.
Behålla kylan i heta situationer
I kvartsfinalserien mot Frölunda slog Fredrik Norrena Göteborgslagets Jens Karlsson med stöthandske så att denne blödde i ansiktet och missade resten av matchserien. Målvakten blev avstängd tre matcher men har hållit sig lugn sedan han kom tillbaka. I den första semifinalen tacklade Andreas Jämtin in Jimmie Ölvestad fult en liten bit från sargen vilket lyckligtvis inte skadade påskaftonens matchhjälte. I den senaste, den andra, semifinalen gav Andreas Pihl domarna fingret efter att han blivit utvisad och fick därmed två tiominutersutvisningar vilket renderade i ett matchstraff. Det intressanta med den situationen var att han försökte få igång ett slagsmål med Marcus Nilson som dock behöll kylan liksom resten av laget och istället fick DIF ett power play. Det är sådana saker som kan avgöra den här serien. När Nilson spelade i DIF senast 04/05 tog han fler fighter och passade dessutom på att nästan peta ut ögonen på en Timråback vilket resulterade i en lång avstängning. Något sådant kommer inte att hända det här slutspelet.
Publiken
Efter förlusten mot Brynäs i den första hemmakvartsfinalen verkar Djurgården ha lärt sig att hantera det fantastiska publiktrycket hemma på Hovet och i Globen. I den fjärde kvartsfinalen var det publiken som gav spelarna kraft att hålla undan till 2-1 och i semifinal två fullkomligt sjöng man fram vändningen som DIF stod för. I och med att DIF oavsett resultat i måndagens match kan avgöra på hemmaplan under veckan lär publiken spela en minst sagt avgörande roll i den här semifinalserien. Detta samtidigt som Linköpingspubliken fick utstå en del kritik även från de egna leden efter den första semifinalen, dels på grund av många tomma stolar i hallen, dels på grund av att det långa stunder var tyst på läktarna. Det kan inte finnas något som är mer knäckande för både bortaspelare och -supportrar än att bedövas av ett måljubel från 7500 djurgårdare varav nästan 3000 i klacken när man släppt in mål på bortaplan. DIF kommer inte att behöva känna likadant någon gång om/när man släpper in mål i Cloetta Center.
Dessa tre punkter kan mycket väl avgöra hela matchserien. Kan DIF gå runt på mycket folk, hålla sig lugna och dra nytta av publiken finns det en chans att segertörstande Djurgårdssupportrar får uppleva SM-finalspel igen.