Efter bara nio minuters spel hände det som inte fick hända. Pa Dembo Tourray släppte retur på ett skott utifrån från brassen Wilton Figueiredo som en annan Gnaget-brasse, Daniel Mendes, kunde raka in från nära håll. Explosionen på den norra läktaren bakom samma mål var ett faktum. Och det som hänt två gånger förra året var på god väg att hända igen.
De följande 20-25 minutrarna övertog AIK spelet fullständigt och var bara en ribbträff ifrån att utöka ledningen när Robert Åhman-Persson drog till. Den i DIF comebackande Mattias Jonson fick utgå och in kom unge Patrick Amoah, truppens enda egna produkt. Han skulle komma att förändra matchbilden mer än någon kunnat ana. Fast det var egentligen ingenting emot vad ålänningen Daniel Sjölund skulle ställa till med den här vårkvällen på Råsunda.
I den 34:e minuten fick Sjölund en perfekt djupledsboll av den inbytte Amoah. I en duell med AIK:s högerback lyckades “Daja” till slut slänga fram vänsterbenet och få till ett perfekt avslut som placerade sig precis innan för Daniel Örlunds vänstra stolpe. Den efterlängtade kvitteringen satte halva arenan och hela laget i extas, men det skulle komma mer.
Nästan direkt efter kvitteringsmålet kämpade Andrej Komac till sig bollen i en närkamp på mittfältet och transporterade bollen upp mot AIK:s straffområde. Precis när han skulle göra något av det hela fälldes han men lyckades på något vis ändå få fram bollen till målskytten Sjölund. Med gott självförtroende efter 1-1-målet bestämde han sig för att dra till ett par meter utanför straffområdeslinjen. Det var verkligen inget märkvärdigt skott men fick en konstig bollbana och när målvakten Örlund felbedömde situationen och fastnade i gräsen var vändningen fullbordad och Sjölund potentiell derbykung. DIF i allmänhet och “Daja” i synnerhet hade gått från 0-1 till 2-1 på bara ett par minuter. Man förstod redan då att det skulle bli ett klassiskt derby.
Med stärkt självförtroende klev Djurgården ut i andra halvlek och kontrollerade spelet. AIK var aldrig närmare än ett ganska lamt skott av Figueiredo. På stopptid bestämde sig Djurgårdens ende brasse för dagen, Enrico, att fina till siffrorna ytterligare. Han fick en långboll som i stort sett friställde honom och den ensamme Gnaget-backen försökte och försökte men lyckades inte trycka undan Enrico från bollen. Istället placerade han snyggt in bollen intill den närmsta stolpen och matchen var avgjord. Precis som i den senaste derbysegern mot AIK blev siffrorna till slut 3-1 och liksom då efter att DIF vänt ett 0-1-underläge.
Kort sagt var detta derby knappast något fantastiskt sådant rent spelmässigt – det är derbyn visserligen sällan – men sättet som Djurgården vann matchen på är minst sagt minnesvärt. För Daniel Sjölund blev det den succé som han väntat på sedan guldåret 2005 och för en natt var den gode ålänningen kung i Stockholm. Efter segern i årets viktigaste match kunde DIF trots att spelet ofta lämnade mer att önska klara en tredjeplats i Allsvenskan. Frågan är hur långt det räckt om resultatet blivit det omvända den där majkvällen.