SÅ MINNS VI STADION. Under denna vecka kommer vi att publicera flera intervjuer med mer eller mindre kända ansikten om känslorna för Stadion. Här berättar Marcus Stork om hur hans söndag ska se ut.
Namn: Marcus Stork
Ålder: 36
Sektion: Sektion O
Vilka känslor dyker upp i kroppen när du tänker på söndagens match?
– Väldigt blandade känslor så här dagarna innan, och säkerligen en mycket mer sorgsen känsla på söndag då matchen är slut och man verkligen inser att det faktiskt var sista matchen på Stadion. Jag ser dock fram emot en ny arena och tror att det kommer bli riktigt bra på Tele2. Även fast att jag älskar Stadion så håller den tyvärr inte längre, men den kommer att stå kvar och kan besökas när man känner för det i framtiden vilket är trevligt.
Vad innebär Stadion för dig?
– Det är som ett hem där man alltid känner sig välkommen. En plats där jag umgås med mina vänner och Djurgårdsfamiljen, i med- och motgång.
Hur kommer din söndag se ut?
– Innan blir det nog ingen skillnad mot en vanlig match, troligtvis en pub med mat, bärs och surr. Risken finns väl att det kanske blir lite senare än vanligt efteråt, Östra känns som ett givet val efter matchen och sen kan det sluta hur som helst.
Vad är det sista du ska göra innan du lämnar Stadion?
– Jag kommer nog sitta kvar på min träbänk och tänka på allting man har fått vara med om på Stadion. Högt och lågt, SM-guld och kvalförluster, klang- och jubelföreställningar som 8-1 mot Elfsborg och skitmatcher mot Spårvägen i Division 1 Norra en regnig höstkväll. Det allra sista jag gör är nog att sätta handen på plåtskylten med nummer 25 på min bänkplats och tacka för 14 härliga år tillsammans.
Bästa minnet tifomässigt?
– Våra ”Vi har klonat Rasck”-masker.
Bästa minnet sportsligt?
– 8-1 mot Elfsborg var en underbar tillställning från början till slut. Vi hade säkrat guldet mot Örgryte i Göteborg omgången innan och kunde bara njuta av matchen. Extra kul att Dembo fick slå en en straff.
Bästa minnet överhuvudtaget?
– Jag kan tyvärr inte säga kvalrysaren mot Assyriska eftersom jag typ fick en mental kollaps efter matchen i Södertälje och vägrade se matchen. Från början helt men till slut vågade jag mig till att se en bit in i andra halvlek och förlängningen. Det ångrar jag nog för resten av mitt liv, att jag sedan rev halva lägenheten i ett våldsglädjesutbrott är en annan sak. Annars har jag svårt att välja ut ett specifikt minne, men några ligger extra varmt om hjärtat. Derbyvinsten mot Bajen 1995, cupkvarten mot AIK 2003 med Bergtofts övertidsmål och de två matcherna när vi säkrat guldet omgången innan, 2003 mot Öster och 2005 mot Elfsborg.