Även JK.se:s läsare har passat på att bidra med sina bästa minnen av Stockholms Stadion. Här är det ni blickar tillbaka på inför söndagens avsked.
Gustaf Berglund, 19, sektion M:
“Mitt bästa Stadionminne är nog när vi mötte Assyriska 2009 och vann med 3-0 på förlängning. Känslan när Mattias Jonsson gör 3-0 målet i slutet av förlängning är obeskrivlig. Hela stadion exploderade och det hördes ända bort i norr.”
John Freund Söderlund, 19, sektion L:
“Jag minns sista matchen 2003 när guldet var klart. Allt var magiskt det var gåshud från minut ett. Efter matchen spelades “we are The Champions” och fyrverkerier prydde himlen. Där och då visste jag att lycka är att vara Djurgårdare och saknaden av Stadion kommer att vara kolossal.”
Emil Bauer, 14 år, sektion M:
“Jag är 14 år och har inte fått uppleva lika mycket från Stadion som många äldre har gjort. Men jag har fortfarande fått uppleva många häftiga minnen ändå. Mitt bästa minne var guldet 2005, 8-1 mot Elfsborg. Jag och min farfar var på sektion O under matchen och jag fick uppleva saker som jag kanske aldrig kommer få uppleva igen, Dembo räddade och satte en straff, jag har aldrig sett nåt liknande, inte min farfar heller som är född 1937 och varit Djurgårdare sen dess. Jag gick med leende på läpparna och skröt för mina Aik-kompisar i veckor efter det.”
Richard Fröjd, 46, sektion E:
“1996-12-07:
Träffade en tjej på Grodan, när vi vid 02.30 på natten, klev ut från en nattklubb på Sturegatan, så frågade jag henne (hon var från Skövde), om hon ville se det vackraste som finns i Stockholm.
Hon tyckte det lät trevligt, och jag tog henne i handen och vi vandrade upp för Sturegatan, till Vallhallavägen, och entrén på kortsidan.
Snön föll och vi plankade i fyllan och villan över det vassa staketet, och stod snart och kysste varandra i månskenet på mittpunkten.
Sen gick vi och satte oss på hedersläktaren, vid Gustav V:s plats, jag nickade till en stund, och vaknade till, och till min förvåning satt tjejen kvar.
Jag tänkte direkt, den här bruden é speciell, kan bli nåt.
Vi hade i kylan nyktrat till lite, och hade större problem, med att ta oss ut över staketet, än in, men kom över på nåt sätt vid sektion E.
Vi gifte oss i juni 2001, och har två barn idag, 10 och 6 år gamla.”
Göran Medin, 57, sektion N:
“Jag har två stycken fina minnen från stadion.
1. Året är 1975, DN-galan där Anders Gärderud slår rekord 8.09 på 3 000 m hinder. Var där med min far, som tyvärr är borta sedan många år, men ett fint minne och en makalös kväll
2. Året är 2005, DIF – Elfsborg – 8-1 matchen och Rasckens avskedsmatch. Vem minns inte Pa Dembo som kom älgande över halva planen, tjuvade bollen och slog in straffen. SM-guldet var redan klart men härliga minnen.”
Fia Johansson, 29, sektion N:
“3 oktober 2003: Svenska Cupen, kvartsfinal. (DIF-ajk)
Bara den raden ger mig rysningar. & det borde räcka där. För oss som va där så minns vi en afton av råttkross, men för mig, och för min J, var det så mycket mer.
I pausen till andra halvlek, efter 45 min av sneglande på varandra, möttes vi nedanför trappan vid Sektion M. Vi var båda 19 år och från totalt skilda världar. Det känns nästan larvigt att säga att det var kärlek vid första ögonkastet, men nu efteråt så har jag förstått att så var fallet. En Total attraktion och vänskap som sedan ledde till evig kärlek och vår första “dejt” som ägde rum på guldtåget ner till Halmstad. Redan där och då, den oktoberkvällen på Stadion så visste jag att det här var nånting speciellt. Aldrig förr hade jag träffat nån som delade min största passion, DIF, så starkt som J. Vi var som handen i handsken, klaffade på alla sätt. Vårt supporterskap, vår kärlek till Djurgårdens IF och allt som hör till. Att den arena som redan rymmer så mycket kärlek, minnen, passion, drömmar, ångest, drama, hopp och liv även skulle bli vårt alldeles egna kärleksnäste hade jag aldrig vågat tro på. Det är liksom för bra för att vara sant.
Nu tio år senare är vi gifta och har en son på 15 mån. Att ta med honom till Stadion har varit ren och skär lycka! Det smärtar mig att han inte kommer minnas och förstå vad Stadion betyder för oss, men jag hoppas att vi kan förmedla och föra över allt det där magiska som ryms i varje tegelsten. För det är ju så, Stadion är evig. Och för det är jag oerhört tacksam. Vi kan, när som helst då andan faller på, besöka vår borg och älska den igen.
Den vackraste av gräsmattor, så mjuk och så grön. Klocktornet med vår vackra fana vajande i vinden. Medlemstältet. Vallhallavägen. Östra och Berit. Träbänkarna. (och om man har otur, dom förbannade stolparna i vägen för varje spark på plan) Varje julgran, grabb, ultras, sittplats, unge och medgångare. Tack för att ni finns. Och tack för alla minnen och all kärlek. Det vi skapat tillsammans är historia. Och ett Stadionpar som alltid kommer återvända.”
Jonny Lundin, 42, sektion E:
“Mitt bästa minne från Stadion är att det varit arenan som varit grunden till min långa svit av DIF Fotbolls matcher:
30 Juni 2013 blir det 485 seriematcher, europamatcher och cupmatcher borta som hemma – i rad.”