En av 2000-talets allra mest klassiska matcher i allsvenskan spelades en höstkväll i september, mellan de regerande svenska mästarna Djurgården och Hammarby som gjorde sin starkaste säsong sedan det enda guldet 2001, och kanske till och med hade en bättre trupp än guldåret. Matchen fick även en särskild dramatisk inramning av att folkomröstningen om införande av euro i Sverige hållits två dagar tidigare, och allra mest av att utrikesministern Anna Lindh hade blivit mördad under den sista kampanjveckan. Ett mord som nu en man utanför Råsunda greps för samtidigt som matchen pågick, samtidigt som faktiskt Anna Lindhs efterlevande man och barn befann sig på Råsunda för att se matchen. Mannen släpptes efter några dagar efter en medial kölhalning utan dess like i svensk rätts- och mediahistoria, och Mijailo Mijailovic dömdes sedermera för ministermordet.
Det var fonden till denna dramatiska match. På den sportsliga scenen fanns ett Hammarby som hade överraskat och låg otippat högt uppe i tabellen, fortfarande med chans på guldet. I andra ringhörnan Djurgården, med de största stjärnorna och det bästa laget under det allsvenska 00-talet. En oerhört tung maskin kryddad med fyra nyförvärv under sommaren, men som hade tappat den allra mest glimrande champagnefotbollen sedan centern Johan Elmander samt vänsterbacken och urdjurgårdaren Mikael Dorsin lämnat klubben efter den senaste matchen mot Hammarby, som hade krossats med 3-0 två och en halv månad tidigare. Ett visst energiläckage hade även noterats sedan man åkt ur kvalet till Champions League efter två oerhört dramatiska matcher mot Partizan Belgrad, och i de senaste matcherna noterades visserligen vinster, men betecknades som pliktskyldiga utan den riktiga guldglansen.
Matchen inleddes i ett rasande tempo. Derbyspecialisten Samuel Wowoah som i den senaste matchen sänkt AIK med ett sent 2-1-mål, nätade två gånger om i första halvlek, men båda gångerna kvitterade Hammarbys Pablo Pinones-Arce.
Hammarbys publikrekord genom alla tider sattes denna match. Som hemmalag räknade de in 35611 åskådare, Råsundas största publik under detta decennium. Intressant är att även veckan därpå sattes ett publikrekord med Djurgården som bortalag, Malmö hade sin största publik någonsin mot ett icke-Skånelag.
Den andra halvleken inleddes något mer försiktigt. I Djurgårdens anfall spelade unge Daniel Sjölund, ny för säsongen, som center i skadade målsprutan Geert den Oudens frånvaro. Detta borgade för löpstyrka men den riktiga tyngden saknades. Så efter 57 minuter inleddes det som skulle göra matchen odödlig. Kim Källström fick sitt andra gula kort efter en tackling på Karl Oskar Fjörtoft, som i situationen blev så uppretad att han knuffade sig till ett eget gult kort också. Djurgården fick spela med tio man i över en halvtimme. Efter en tung men misslyckad Hammarbypress hände det. Efter 72 minuters spel tog Bajens mittfältsdynamo Fjörtoft oförklarligt ner en långboll med handen och visar ut sig själv i och med gult kort nummer två. Fjörtoft som lite oväntat hade klivit fram som en av allsvenskans bästa spelare säsongen 2003 bröt ihop och gömde sig i skam på vägen ut, och syntes sedan aldrig på de allsvenska fotbollsplanerna mer, annat än som ett namn på laguppställningen.
Slutkörda spelare orkade nu inte spela organiserat utan spelet böljar tempofattigt fram och tillbaka. Tio minuter efter Fjörtofts utvisning mötte Andreas Johansson ett uppspel, skarvade det på ett tillslag över Hammarbys backlinje, och Daniel Sjölund som hela matchen löpt enormt i det tysta fick nu betalt för sitt slit genom att springa ifrån sina försvarare, runda målvakten Ante Covic och lugnt rulla in bollen i nät. Vilda glädjescener i Djurgårdsklacken som verkligen var fylld ut till sista raden. Hammarby orkar efter detta inte komma tillbaka och regerande mästarna har tagit ett jättekliv mot ännu ett guld genom att två matcher i rad besegra två huvudkonkurrenter, AIK och Hammarby.
Det var efter denna dramatiska derbyseger som frågorna om “är det klart?” första gången ställdes och tränarna (åtminstone Zoran Lukic) nästan var beredda att svara ja. I praktiken avgjordes den allsvenska guldstriden när Sjölund rullade in 3-2, även om guldet säkrades i Halmstad i den 25:e omgången.