Även om man fortfarande går omkring med ett leende när man tänker på kvalet mot Assyriska så var ju inte precis säsongen en picknick i solsken. 0-6, 1-6 i de två tyngsta bortamatcherna, fyra derbyn noll poäng, nio matcher i rad utan seger under sensommaren, 24-49 i målskillnad.
Ändå har hela DIF i stort sett stått som en man kring laget, organisationen och publiken. Förmodligen var det vad som räddade oss, jämfört med de två lag som hamnade under oss. Det innebär dock inte att spelarna inblandade i ett av allsvenskans större fiaskon på många år kan gå fria från kritik. Våra krav, liksom stöd, är stora. I en klubb som slutade åtta i årets allsvenska och under en del av säsongen var med i toppstrid, låter det till exempel så här:
Helsingborgssajten Bakgatans spelargenomgång, del ett och två.
smakprov:
“Hannu Patronen – Det sämsta som kommit från Finland sedan Åmselemördaren. Gav oss ett sämre positionspel än en nackad höna. Gav oss ett sämre huvudspel än en nackad höna. Är dock snabbare än en nackad höna. Tummen upp för det.
Marcus Holgersson – En trafikolycka förklädd som fotbollsspelare. Det är känslan man får när Holgersson spelar boll. Den där räliga obehagskänslan i magen när man tittar samtidigt som man vet att man inte borde. Synskadade med Parkinsons levererar bättre passningsspel. Stelopererade giraffer bättre rörelsemönster.
Joel Ekstrand – Att kunna, men inte vilja! När Gud delade ut fotbollstalang fick Joel en rejäl dos. När han sedan delade ut motivation så höll han igen och fnittrade. Den där Gud är en elak fan!
Adama Tamboura – Märktes det att han vill lämna HIF? Förlorade varenda löpduell med linjedomaren. Blev fintad varenda gång av bollkallarna. Sverker Eliasson avverkade fler meter per match.
Fredrik Liverstam – Vem var det som sa att HIF inte kan hitta spelare av hög klass i sitt eget närområde? Ja, inte var det du eftersom du tog din division 2-klass med dig till allsvenskan och presterade därefter. Men vem var det som sa det? Och allvarligt talat! Hästsvans?”