SÅ MINNS VI STADION. Det har blivit dags för JK:s veteran och reseklubbsansvarige Joel Andersson att berätta om sina känslor för vår hemmaborg.
Namn: Joel Andersson
Ålder: 36
Sektion Klacken
Vilka känslor dyker upp i kroppen när du tänker på söndagens match?
– På sätt och vis ser jag fram emot matchen och ge världens vackraste fotbollsarena det avslut den förtjänar, samtidigt så är det fruktansvärt sorgligt och vemodigt. Att aldrig mer få känna känsla av att kliva in på Stadion inför en match, Valhallavägen fram, Sturegatan upp, Östra…Mycket känslor kommer komma fram på söndag.
Vad innebär Stadion för dig?
– Det finns få ställen och platser på jorden som har betytt så mycket som Stadion betytt för mig. Där har jag träffat många av mina närmaste vänner, Stadion betyder kärlek, gemenskap, fest, sång, identitet…allt. Det känns för jävligt att aldrig mer få gå dit (åtminstone inte i den formen). Men det positiva är att till skillnad från dom två andra pissarenorna (den ena i Stockholm, den andra strax utanför Stockholm ) så kommer världens vackraste tegelborg finnas kvar så man kan gå dit, både själv och med barn och barnbarn.
Hur kommer din söndag se ut?
– Start från tidig morgon med smyckning av vår egen bar och lite förberedelser för festen på Stadion, sen ner till Humlan för allra sista gången innan en hemmamatch i allsvenskan på Stadion. Hoppas verkligen alla, alla, ALLA kommer dit och laddar batterierna. Sen är det finalshow på Stadion och efter det kommer alla känslorna komma fram…men jag kommer dela dom med alla mina vänner och natten tar förmodligen inte slut förrän det är måndag morgon.
Vad är det sista du ska göra innan du lämnar Stadion?
– Oj, jag vet inte… be en bön till högre makter för att vi någon gång kommer tillbaka …jag vet faktiskt inte.
Du har stått en del på räcket genom åren – vad är det bästa minnet därifrån?
– Jag vet inte om jag stått där nere så överdrivet mycket, men det bästa är en ”ILLA” som funkar perfekt på första gången så den blir svårknäckt på andra…. Och sen skall den bara gå två gånger, inte mer, det är en dödssynd. Det bästa annars är att se hela läktaren sjunga med, från ena kanten till den andra – samstämmigt och i takt.
Vilken sång vill du ska eka högst på söndag?
– Svår fråga, den enkla svaret på frågan är ”Vi är från Stockholm” i lugn takt, där alla tar ifrån tårna och sjunger jävligt högt, inget mummel, två gånger som den ska sjungas. Det svåra svaret på frågan är att det finns så många sånger från Stadions läktare och pubarna runtikring som man skulle vilja sjunga en sista gång med det där monumentala draget i rätt takt och jävligt högt. Tänk på det alla som besöker Stadion på söndag, ni får aldrig mer chansen på Stadion, ni får aldrig mera den här chansen att göra en så speciell kväll som denna så perfekt som den bara kan bli, och det är bara vi som kan göra det.
Bästa minnet tifomässigt?
– Derbyt mot vraken 1995, först konfettiregn och sen ett (med dåtidens mått mätt) större antal bengaler. Bajen gjorde ett tafatt försök att matcha oss och hade ett eller annat pappersark på sin sida, Djurgår´n vann med 2-0 och vi krossade dem i precis allt.
Bästa minnet sportsligt?
– DIF-Hammarby 1995 2-0, DIF-Malmö 2000 6-1.
Bästa minnet överhuvudtaget?
– Hela fotbollsäsongen 1995 var ganska sagolik. Nykomlingar från norrettan, 1-1 mot Göteborg i premiären där vi hade en av dom största och bästa klackar som varit på Stadion fram till dags datum, vi spöade Gnaget, vi pulveriserade Bajen på stadion, bortaresan till Helsingborg snackas det om än i dag, det var -95 vi började växa i större nummer på bortaplan med……Trots att vi till slut slutade 6a så var vi med (som nykomlingar) och nosade på guldet några omgångar från slutet. Jag tror tyvärr det avgjordes när kommunalstrejken härjade och vi vart förpassade till bunkern ute i solna mot malmö, givetvis torskade vi där och sen hämtade vi oss aldrig. Trots allt en grym säsong som för evigt kommer sitta på näthinnan.