Den 21 oktober möter vi Kalmar på bortaplan och JK fixar bussresa för endast 250 kronor – skriv upp dig och läs mer här! Här kommer en reseberättelse från bortamatchen mot Kalmar 2011 av Miike.
Allt började en tidig måndagsmorgon vid Karlbergs tågperrong. Jag mötte upp några polare med alldeles för många systemetkassar och inväntade förväntansfullt min första tågresa med Djurgårdsfamiljen. När tåget väl kom blev det halvt kaotiskt då alla ville in på tåget först för att kapa en bra plats. Väl inne på tåget placerade vi oss i barvagnen och började hinka öl. Vi bordet bredvid satt det en ensam snubbe och drack fulöl för sig själv. Efter ytterligare några ölbärs började vi snacka och han anslöt till vårt bord. Hans polare tog tydligen bil ner men de hade en resenär för mycket så han fick ta tåget. Denna snubbe är idag en av mina närmaste polare och vi går ofta på matcher tillsammans. I vagnen satt även en snubbe och pillade på en gitarr. Till en början lät det i ärlighetens namn rätt risigt. Men ju längre resan led blev han bara bättre och bättre. Kalmartrubaduren, som jag och mina polare idag kallar honom, blev tillslut så bra att hela vagnen började sjunga med och folk från andra vagnar anslöt för allsång.
Efter en väldigt konstig (om)väg kom vi efter förvånansvärt många timmar fram till den lilla staden Kalmar. Väl där anslöt ett stort antal djurgårdare som gick tillsammans till torget där våra pubar befann sig. Torget var avdelat med en eller två pubar på varsin sida. Det blev riktig M/N vs. E/F känsla på växelsången samtidigt som förvirrade stadsinvånare gick emellan med stora ögon.
Klockan började närma sig avspark och vi skulle ta en lokalbuss från ”innerstan” ut till fältet där den nya Kycklingarenan befann sig. Vi valde att gå lite tidigare och frågade närmsta kravallpolis var vi skulle gå för att komma till bussarna. Med den roligaste och bondigaste dialekten jag har hört ger han oss direktionerna att vi skulle ”gå längs den lilla vägen här, sen ta höger vid skylten och gå över den lilla bron över den lilla bäcken”. Vi gapskrattade hela vägen till bussen och spann vidare på polisens tugg: ”sen går ni under den lilla, lilla bron, tills ni kommer fram till den lilla, lilla bussen med den lilla, lilla chauffören. Han kommer att ha på sig en liten, liten hatt där det står kyckling på”. Det var kul jag lovar!
Därefter rullade bussen till arenan. På läktaren var vi knappt tusen man men vi sjöng sedvanligt ut hemmapubliken efter noter. Matchen torskade vi med 3-2 efter att Rajalakso missat ett friläge på stopptid. Hemresan var väldigt suddig, med ännu mer allsång, lite sömn och en massa öl. Väl hemma i Stockholm vandrade jag leende hemåt i natten och kunde inte sluta tänka på den lilla chauffören och hur mycket jag ville sno hans lilla, lilla hatt..
//Miike
Den 21 oktober möter vi som sagt Kalmar på bortaplan i säsongens tredje sista match – skriv upp dig HÄR!
