Joel lämnar JK efter 25 år – TACK FÖR ALLT!

Dela gärna!

Efter totalt 18 år i styrelsen och 25 år som aktiv i och runt föreningen är det nästa vecka till slut dags för allas vår Joel Andersson att lämna sitt uppdrag som vice ordförande och styrelseledamot. Han har valt att inte ställa upp till omval när det är dags för årsmöte tisdagen den 5 mars.

Joel började sin bana när han var med och grundade dåvarande Blue Saints avdelning i Jönköping, som senare blev JK Syd. Han var ordförande där åren 1993-2000 och har varit engagerad i huvudföreningen sedan slutet på 90-talet. Hans betydelse för JK genom åren är omöjlig att sätta ord på och vi hoppas att många tar chansen att tacka av honom ordentligt på årsmötet (läs mer och föranmäl dig här). Här svarar Joel själv på några frågor om sina minnen och varför det är dags att tacka för sig.

Hur känns det här nu när du bara har några dagar kvar av din styrelsetid?

– Ja vad ska man säga? En viss form av tillfredsställelse finns väl men det känns vemodigt och lite sorgligt så klart när man varit en del av den här fantastiska föreningen så länge. Det hade varit jävligt konstigt om det inte känts så för då hade jag varit helt fel person att ha givits det fina förtroende jag fått så länge.

– Jag hade aldrig föreställningen när jag en gång i tiden grundade Blue Saints avdelning i Jönköping (senare JK-Syd) som liten knatte att mitt engagemang skulle nå vägs ände när jag inte alls längre är någon knatte. Men jag ser tillbaka på tiden med stolthet och tacksamhet över att få ha varit med och format supporterföreningen och Djurgårdsläktarna till vad det är idag. Det har inte hänt mycket under den här tiden utan det har hänt JÄVLIGT mycket, kan man lugnt konstatera.

Varför väljer du att lämna styrelsearbetet i JK?

– För att var sak har sin tid, det är hög tid för mig att kliva åt sidan och låta nya människors engagemang och idéer forma föreningen och läktarna vi står på få ta den plats de förtjänar. Jag kommer sakna styrelserummet och alla intressanta diskussioner där, men nu är det min tur att stå vid sidan om och ge nya styrelser den support jag kan från sidan av. Jag kommer garanterat dyka upp i olika Djurgårdsprojekt även framledes, både tillsammans med Järnkaminerna och i andra sammanhang, för mitt engagemang för Djurgår’n och våra läktare kommer nog aldrig att försvinna.

Hur ska man ens kunna sammanfatta 25 år – men är det något särskilt minne du vill lyfta fram?

– Ja det går inte att sammanfatta haha. Ett minne är efter en helvetes massa slit är guldresan 2002 till Elfsborg. “Pike” höll i rodret för reseklubben då och den synen när man kom upp tidigt på morgonen så fick man klia sig i ögonen när man såg de 39 bussarna som började nedanför Klocktornet och slutade en bit bortanför Östra Station. Vi hade såklart inte bussvärdar så det räckte till den resan så det var bara att peka på några stackars offer och säga att “du och du är bussvärdar på den här bussen”. Men allt slutade lyckligt både med resan och SM-guldet.

Ett annat är en utställning eller egentligen en supportermässa som arrangerades av Stockholmsalliansen på Fryshuset, tror det var 2006 när jag satt ordförande för JK. Vi ville visa ALLT som hänt under vår historia såväl våldsamma som icke våldsamma inslag men alliansen ville censurera delar av det vi hade tänkt att visa upp vilket jag såklart vägrade att gå med på. Efter mycket om och men så bestämde vi oss för att vi kör och deltar så vi jobbade järnet dygnet runt två dagar innan mässan öppnade och visade upp en helt ocensurerad monter.

– Jag behöver nog knappast nämna att vi fullständigt krossade resten av deltagarna då det hela dagen var proppfullt av besökare i vår monter samt övriga aktiviteter vi deltog i den dagen. Vi fick beröm av alla för vårt bidrag och att vi fattat grejen med vad en sån mässa går ut på. Till och med sorkarna skrev positiva ord om oss på sin hemsida då… Det bevisar att genom hårt arbete och stort samarbete kan man genomföra underverk.

Vad kan du säga till de som eventuellt funderar på att engagera sig mer inom Järnkaminerna?

– Till er och övriga har jag bara ett enkelt budskap: Sluta fundera och skicka iväg ett mail till styrelsen, glid förbi Järnkaminernas souvenirstånd och presentera dig eller ring ner herr ordförandes telefon dygnet runt. För det här är det absolut roligaste man kan engagera sig i och för.

– Jag personligen har träffat en jävla massa folk som jag förmodligen aldrig hade träffat annars. Jag har fått vänner för livet förhoppningsvis och det är en sjukt grym känsla att få va en del av någonting större än ”bara ” sig själv och något som betyder så mycket för så extremt många människor. TVEKA INTE – HÖR AV ER TILL JÄRNKAMINERNA!

Vad skulle du vilja säga till alla medlemmar, styrelseledamöter och funktionärer som varit med genom åren?

– Det är stor stolthet och extremt stor tacksamhet som jag känner till de tiotusentals medlemmar som funnits i Järnkaminernas medlemsregister under mina aktiva år. STORT JÄVLA TACK för förtroendet att fått vara med och driva denna fantastiska förening.

– Lika stor respekt och ödmjukhet vill jag rikta till cirka 150 olika styrelseledamöter och en bra bit över 1 000 funktionärer för att ni har stått ut med mig under alla dessa år. Ni har alla lagt extremt viktiga pusselbitar till att föreningen har den status den har idag och utan er så hade mina 25 år aldrig varit möjliga. Tillsammans med alla er så har vi som ett litet axplock lyckats:

  • Slå 7 medlemsrekord
  • Arrangera över 30 tågresor i föreningens regi
  • Hur många bussar vet jag inte men rekordet är från 2003 med 103 bussar, 2 flygplan och 3 tågresor bara under fotbollssäsongen

– Bara det är siffror som dom flesta andra supporterföreningar kan drömma om.

Har du några sista ord som vice ordförande och styrelseledamot?

– Tack för mig och tack för allt. Tack för att jag under så extremt lång tid fått fylla mitt liv med engagemang i världens bästa supporterförening. Jag önskar den nya styrelsen som väljs på årsmötet stort lycka till och det ska bli jävligt spännande att följa den fortsatta resan vid sidan av.

Vi ses på läktarna
Vi ses på pubar och barer
Vi ses på bussarna
Vi ses på tågresorna
Vi ses på alla andra ställen där Djurgårdsfamiljen samlas och verkar

TACK FÖR ALLT, JOEL!