Allmänt om Allsvenska föreningars ansvar:
Enligt 6 kap. 2 § 1 p. SvFF:s tävlingsbestämmelser är arrangerande och gästande förening ansvariga för sina respektive supportrars uppförande i samband med och under match. Ansvaret är strikt.
Enligt samma paragraf är föreningarna i Allsvenskan dessutom skyldiga att följa föreskrifterna i Elitfotbollsmanualen. I dessa föreskrivs bl.a. skyldigheter för föreningar i säkerhetshänseende, såsom skyldighet att tillse att arenan är i ett sådant skick att säkerheten för bl.a. spelare och funktionärer inte äventyras, att inte obehöriga personer får tillträde till arenan och att otillåtna föremål inte förs in på arenan, att föreningarna har strikt ansvar för sina supportrar m.m. För att fullgöra dessa skyldigheter finns bl.a. rätt att genomföra visitation av åskådare.
Enligt 3 kap. 14 § SvFF:s tävlingsbestämmelser kan en förening vars supportrar orsakat allvarlig ordningsstörning drabbas av poängavdrag om högst sex poäng. Enligt 6 kap. 3 § 3 p. kan tävlingsstyrelsen bl.a. besluta att en eller flera matcher ska spelas utan åskådare. Inget hinder föreligger att ålägga en och samma förening flera påföljder.
Allsvenska föreningar har enligt SvFF:s regler strikt ansvar för supportrarnas uppförande. Detta är en regelkonstruktion värd att diskuteras. SvFF:s regelverk följer inte allmänna skadeståndsrättsliga principer. Inom fotbollen betraktas en förening och alla dess åskådare sammantaget som ett enda rättssubjekt i samband med matcher.
Strikt ansvar inom den allmänna skadeståndsrätten
Den skadeståndrättsliga huvudprincipen innebär att om du, genom vårdslöshet eller uppsåt, orsakar en skada, så är du skadeståndsansvarig för denna. Har du inte handlat vårdslöst eller med uppsåt är du inte skadeståndsansvarig, med några få undantag. Detta är en fullt rimlig princip. Har du handlat ansvarstagande och inte gjort något fel är du heller inte skadeståndsskyldig.
Det finns några undantag från detta. Dessa undantag är befogade och anses nog av de flesta som skäliga. Ett av undantagen gäller husdjur. En hundägare har t.ex. strikt ansvar för sin hund. Det innebär att ägaren ansvarar för skador orsakade av hunden oavsett om ägaren varit vårdslös eller ej. Ett annat undantag är det så kallade principalansvaret där en arbetstagare vållar skada i tjänsten. Arbetsgivaren kan då bli skadeståndsskyldig även då denna inte agerat vårdlöst eller på något sätt brustit i omsorg. Det är fullt rimligt att en hundägare hålls ansvarig när dennes hund biter någon, eller en arbetstagare när dennes personal orsakar en skada i tjänsten. Men är det verkligen rimligt att en fotbollsförening skall hållas ansvarig för supportrars handlingar, såsom SvFF:s regler föreskriver?
Att en fotbollsförening skall efterleva de säkerhetsföreskrifter som SvFF utfärdar faller sig naturligt, men att dessutom behöva ta på sig ett strikt ansvar för alla de tusentals individer som bevittnar fotbollsmatcher är anmärkningsvärt. Det är en regelkonstruktion som helt saknar förutsebarhet för föreningarna. En konstruktion som gör det möjligt för vilken enskild individ som helst att orsaka mycket stor skada för en förening. Den aktuella händelsen med en åskådare som slog till en Assyriska-spelare, efter kvalmatchen mot Djurgården, är ett talande exempel. Det förefaller rimligt att DIF i det fallet straffas för eventuellt bristande säkerhetsarbete om de inte följt de riktlinjer eller praxis som gäller. Men att DIF ska ansvara för vad en enskild individ helt på eget bevåg begår för handlingar, förefaller minst sagt tvivelaktigt. Om samma händelse skulle inträffa i andra sammanhang skulle ett sådant strikt ansvar förefalla absurt. Om en person delar ut ett knytnävsslag på en biograf, skall då SF-Bio ansvara för detta? Om en person delar ut ett knytnävsslag på en fest du anordnar, skall då du ansvara för det? Skall arrangören av Stockholm Maraton ansvara för en löpare eller åskådare som attackerar någon? Eller är det rimligare att personen som slåss eller på annat sätt orsakar skada själv bär ansvaret för sina handlingar?
I min mening är det, bortsett från undantagen beskrivna ovan, givet att det personliga ansvaret skall gälla i samhället likväl som vid fotbollsmatcher. Att en förening skall ansvara för skador de inte, kan råda över, själva orsakat, eller genom försummelse medverkat till, är mycket märkligt. Än mer märkligt blir det då det ekonomiska skadeståndet inte riktas till den som lidit skadan. Istället skall föreningen betala skadestånd i form av böter till SvFF. I fallet med kvalmatchen mot Assyriska betalar inte DIF något till den som lidit skada d.v.s. Assyriskas spelare, vilket kanske hade varit det naturliga. Skadeståndet går istället till SvFF. Än mer konstigt blir det då bötesbeloppet inte alls står i proportion till inträffad skada. Det tycks snarare vara ett högst godtyckligt utdömt belopp. Vad pengarna skall gå till är även det oklart. Att samma instans som utfärdar böterna också är mottagare av dessa är ytterligare en mycket märklig företeelse.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att fotbollsföreningar bär ett mycket stort ansvar då de tvingas ansvara för tusentals individer utan koppling till klubben. Jag skulle inte vilja driva ett företag där jag tvingades ansvara för alla mina kunders handlingar, eller arrangera ett event med strikt ansvar för alla besökare. Ett sådant ansvar skulle i de allra flesta sammanhang ses som helt oskäligt men i fotbollens värld verkar det mesta gå hem. Som individ i en modern rättsstat bör man stå för sina egna handlingar, inte andras. Varje avvikelse från denna grundläggande princip bör vara noggrant underbyggd. Det är högst tvivelaktigt om så är fallet när det gäller fotbollsföreningars ansvar.
Erik Wallsten