Äntligen slutspel! Efter 52 långa omgångar och berg och dalar i serien är vi till slut framme vid den första kvartsfinalen. Tack vare en bra forcering i slutet av serien spelas den hemma i vår borg – gamla fina Hovet!
Så fort man pratar slutspel och DIF Hockey är det svårt att samtalet inte leder in på finalserien 2010, i alla fall hos dem i min generation och yngre än så. Då leder samtalet osökt in på stämningen och draget som var runt hockeyklacken då. Men det är dags att vi glömmer och går vidare från den där underbara våren, annars kommer vi inte komma någonstans.
Låt mig slå fast en sak direkt: Bara för att det är slutspel innebär det inte att det kommer komma inflygandes någon grym klackledare från ingenstans och skapa total eufori i kurvan. Det är inte så det funkar eller har funkat i vare sig fotboll eller hockey, någonsin. Det är inte bara att trycka på en knapp, då hade vi gjort det för längesen.
Stämningen och draget måste få växa fram, och det försvåras kraftigt av att många av oss som står i kurvan match ut och match in väntar på att någon annan ska göra jobbet. Vi har kanske bättre förutsättningar än någonsin och vi har denna säsong haft fler stående Djurgårdssupportrar på Hovet match efter match än de senaste åren. Ändå går det inte att säga att man varit nöjd med stämningen under några längre perioder.
Det här låter kanske negativt, men mitt budskap är positivt och enkelt: Vi har allt i egna händer, vi som vill skapa ett grymt drag på hockeyn kan göra det. Vi kan göra det redan imorgon mot Skellefteå i kvartsfinal 1. En fullsmockad kurva med rätt inställning och rätt samarbete kan göra vad vi vi vill!
Jag lovar att göra mitt bästa, hetsa mina polare och inte acceptera annat än att alla sjunger med och försöker skapa ett grymt slutspelsdrag på vår arena. Haka på och gör likadant! Blir vi tillräckligt många kommer det inte finnas någon på läktaren som inte ger allt för Djurgår’n!
VI SKA VINNA SM-GULDET – VI ÄR SVERIGES BÄSTA LAG!
Viktor Adolfsson
Ordförande Järnkaminerna