Känslan inför derbyt på söndag är inte som den brukar vara, det är någonting som är lite annorlunda. Kanske är det faktumet att vi har slutat före Aik två år i rad och nu ligger sex poäng före dem. Kanske beror det på att vi i år har visat upp ett fantastiskt spel, framför allt på hemmaplan, där vi bland annat körde över Malmö FF efter noter. Kanske är det för att vi kommer att spela hela matchen inför en fanatisk hemmapublik som kommer att bära fram våra blårandiga spelare, medan gnagarna får finna sig i att vara ensamma i lejonets kula (även om vi så klart hoppas att just detta blir en engångsföreteelse, derbyn ska spelas med två klackar). Eller så är det allt detta som gör att man inte känner den sedvanliga nervositeten utan faktiskt ser fram emot derbyt.
För det är någonting som håller på att ändras inom Stockholmsfotbollen. Maktbalansen håller på att ändras. Aik har dominerat under många år men har numera ett ålderstiget lag, tråkigt spel och en kass ekonomi som tvingar dem att låna pengar till spelarköp. Björn Wesström kommer inom kort att lämna det här skeppet som måhända inte är på väg att sjunka men som i varje fall har ett stort hål i skrovet. Skulle vi vinna på söndag så skulle det döda Aiks säsong och man skulle nog kunna påstå att maktskiftet inom Stockholmsfotbollen är ett faktum.
Utöver att ta tre välbehövliga poäng i guldstriden så bör detta vara tillräcklig motivation för alla Djurgårdare som befinner sig på plats på söndag att verkligen göra allt i sin makt för att hjälpa spelarna på plan. Det kommer inte att finnas någon bortaklack att fajtas mot utan all vår kraft och energi kan riktas ner mot planen. Vi ska leva oss in i varje närkamp, vi ska protestera mot varje domslut som går emot oss, vi ska håna varje gnagare som tar ett inkast eller en hörna, vi ska jubla för varje vunnen närkamp och bollvinst, vi ska fira varje hörna som om det vore en straffspark, och vi ska pumpa våra egna spelare så fulla med adrenalin och självförtroende att dom bara går ut och kör över Aik likt de körde över Malmö. Det är vår förbannade uppgift att göra, och jag ser verkligen fram emot det.
Det är nya tider nu. Glöm allt som har varit. Djurgårdens IF är Sveriges just nu bästa lag och vi ska inte frukta någon. Gå till derbyt med en förvissade att om bara vi och spelarna gör det vi är kapabla till så kommer vi att segra. Det spelar ingen roll om Aik gör första målet. Vi vet hur bra vi kan spela och med Sveriges bästa och mest fanatiska publik bakom sig så kommer de inte orka stå emot.
Det är någonting som känns annorlunda den här gången, och jag tror faktiskt att jag vet vad det är. En liten föraning i det undermedvetna om det som komma skall. All fruktan är borta och det återstår bara en enorm längtan och hunger efter att ta en gruvlig revansch för allt som har varit och visa vilka som numera regerar i Stockholm.
Tidigare har jag ofta avslutat krönikor med uttrycket ”Framtiden är blårandig” men nu när förändringens vindar blåser väljer jag istället att avsluta den så här: Vår tid är nu.
