I brist på avtackning av Daniel Sjölund kommer här Järnkaminernas tack till en spelare som bidragit till många stora DIF-ögonblick.
För första gången sedan 2002 kommer alltså en DIF-trupp inte att innehålla Daniel Sjölund. Tio säsonger, 205 allsvenska matcher, 27 allsvenska mål, två SM-guld, två cupguld. Den sista spelaren i 2012 års trupp som var med om de senaste gulden. Nästa säsong kommer de två spelare som varit med längst i A-truppen vara Sebastian Rajalakso och Philip Hellquist som båda inleder sin sjätte säsong. Det är en era som försvinner. Och en spelare som varit Djurgårdens absoluta centralpunkt de senaste åren.
Derbymål
De allra största enskilda ögonblicken med Daniel Sjölund är nog för de flesta djurgårdare målet mot Hammarby i höstderbyt 2003, eller de två målen och vändningen i vårderbyt mot gnaget 2007. De sportsligt mest avgörande insatserna är nog de två målen i cupfinalen mot IFK Göteborg 2004 som gjorde oss till cupmästare, samt den starka hösten 2005 då DIF sprang hem ännu ett allsvenskt guld, det tredje på fyra år. Då stod Sjölund, eller “Daja” som snabbt blev det officiella smeknamnet, för sju mål, bland annat den sanslösa lobben från halva plan borta mot Malmö FF.
När Sjölund kom till DIF inför säsongen 2003 gjorde han det som en ung talang som sökte nytändning. Fotbollen hade fört honom som 16-åring från Åland till närmaste storstad, det vill säga Stockholm, dit han hade värvats av Brommapojkarna. Där blev han dock inte kvar länge utan värvades snart till West Hams ungdomssektion, och knappt hann han landa där innan det blev ännu en övergång, till Liverpools ungdomar. Där kom dock den första motgången i den spikraka resan uppåt i form av en fotskada. Efter skadan blev det inte heller någon debut i Liverpools A-lag för Daja och inför säsongen 2003 kom Djurgården och Liverpool överens om en utlåning och bättre chanser till speltid. Inte för att DIF som regerande svenska mästare 2003 var ett lag som det var lätt att ta plats i. På mitten härskade Kim Källström och Andreas Johansson, och i anfallet som Sjölund i första hand var tänkt för huserade Johan Elmander, Babis Stefanidis och till vänster Samuel Wowoah, vid det här laget en etablerad och målfarlig allsvensk ytter.
Debuten
Debuten blev dock minnesvärd. En dag före sin 20-årsdag byttes Sjölund in i den legendariska 5-0-krossen mot Elfsborg hemma, en av de bästa matcher DIF spelat någonsin. Efter mindre än en minut och vid första bollkontakten sköt han 4-0 och det stod klart att Wowoah hade fått sig en konkurrent om platsen till vänster i 4-3-3-anfallet. 2003 var ett magiskt år på många sätt och vis, DIF spelade den bästa fotbollen som skådats i allsvenskan på mången år och dag, blev den första allsvenska klubben som hade mer än 11.000 åskådare på varje hemmamatch, försvarade som första (och senaste) klubb på sju år ett SM-guld. Och mitt i allt detta gjorde nykomlingen Daniel Sjölund 19 matcher, varav åtta från start.
Det stora eldprovet kom under hösten, när Johan Elmander hade lämnat klubben, hans ersättare målsprutan Geert den Ouden blivit skadad, och Daja fick kliva in som center i höstderbyt mot Hammarby på Råsunda med en enda uppgift – att löpa och löpa sönder bajenförsvaret. Efter en händelserik match, två röda kort, ställningen 2-2 och 82 minuters spel gjorde han just det. Andreas Johansson mötte ett uppspel och skarvade vidare på ett tillslag förbi bajens backlinje och Sjölund löpte sig fri mot Hammarbys mål, rundade målvakten och rullade kallt in 3-2. Ett mål som för alltid förde in Daniel Sjölund i DIF-historieböckerna.
Dubbelmästare
Efter säsongen 2003 köpte Djurgården loss Sjölund från Liverpool men värvade samtidigt Tobias Hysén, vilket gjorde konkurrensen om vänsterytterplatsen betydligt hårdare. Under 2004 var Sjölund därför i första hand avbytare och hans avtryck förutom cupfinalen var svagt. Även 2005 inleddes svagt och det började talas om utlåning eller ny klubb för den då 22-årige Sjölund. Men i och med Andreas Johanssons flytt till Wigan hade en plats på mittfältet blivit ledig och det visade sig i takt med att säsongen fortskred att Sjölund var den spelare som bäst fyllde upp den offensiva mittfältsrollen. Från sommaren och framåt var Sjölund en av lagets allra bästa spelare och starkt bidragande till sitt andra SM-guld. Han gjorde även sin poängmässigt bästa säsong hittills med sju mål och fyra assist. I cupen bidrog han även med två mål i semifinalen mot Elfsborg och kunde efter finalen mot Åtvidaberg titulera sig dubbelmästare 2005.
2006 var Sjölund därmed en etablerad allsvensk spelare och spelade alla DIFs 26 matcher i allsvenskan. Liksom för hela laget gick det dock tyngre än under guldåren och under våren 2007 började röster åter höjas huruvida Sjölund var rätt man på rätt plats. Då kom vårderbyt mot aik, ett derby det hade kraftsamlats osedvanligt mycket inför efter 2006 års mediokra derbyprestationer. Efter en snabb gnagetledning vände Sjölund matchen med både kvittering och ledningsmål i första halvlek och segern kunde till slut skrivas 3-1 efter ett sent mål av brassen Enrico. Precis som långskottet mot Malmö 2005 blev Dajas mål i den här matchen något av en startpunkt i loppet mot SM-guld. Än en gång var Sjölund som bäst under hösten 2007 men den här gången räckte det inte hela vägen fram, då en förlust mot BP i sista matchen (liksom förlusten mot BP i premiären) visade sig vara det som höll DIF borta från guldet.
Skadorna
När säsongen 2008 inleddes hade Sjölund därmed fått något av en status som ”bäst på hösten”-spelare. Nu visade det sig att han hade drabbats av en sjukdom och inte skulle kunna spela alls på våren. Den 27 juli gjorde han säsongsdebyt mot Helsingborg hemma på Stadion och kampen att komma tillbaka från sjukdomen gjorde honom sedermera till årets Järnkamin 2008. Säsongen var annars en svag sådan och tränarparet Siggi Jonsson/Paul Lindholm fick lämna efter två år vid rodret. 2009 visade sig dock bli ännu sämre och DIF lyckades kvala sig kvar i allsvenskan trots ett nästan omöjligt läge med tre matcher kvar. Sjölund var dock skadad under hösten och satte inget större avtryck tidigare under säsongen. Även 2010 spolierades delvis av skadan och först till hösten – som så många gånger tidigare – var han tillbaka i form igen.
2011 blev en brytpunkt för DIF såväl som för Sjölund. Efter en misslyckad säsongsinledning byttes än en gång tränarna ut, Lennart Wass samt sportchefen Stefan Alvén lämnade föreningen medan Carlos Banda klev ner som assisterande till Magnus Pehrsson. De tydligare rollerna som MP införde i laget ihop med en skadefri Sjölund ledde till en poängmässig toppnotering, en lika bra säsong som guldåret 2005 i och med 11 poäng men den här gången med betydligt mer assister, 9 stycken. Daja hade nu blivit det nav som hela Djurgårdens spel vilade på och när de två andra största DIF-profilerna på senare år Pa Dembo Touray och Mattias Jonson lämnade Djurgården vid säsongens slut var Sjölund den ende kvar från guldåren.
2012 lovade mycket; Daja skulle göra sin tionde säsong och tvåhundrade match i klubben, och föreningen skulle äntligen ta klivet upp från tabellens undre halva igen. Mycket hade blivit bättre sedan MP kom in i klubben igen. Nu kan vi summera säsongen som innehöll ömsom vin och ömsom vatten. Vi gjorde vår bästa säsong på fem år, men förbättrade oss endast med en poäng och med en placering. Vi hade en rekordlång obesegrad svit på 16 matcher, men förlorade sista Råsundaderbyt och hade därefter en svag avslutning på serien. Sjölund var genomgående en av lagets bästa spelare, men nådde inte upp i 2011 års poängskörd. De sista matcherna spelade han
bara sporadiskt och sedan blev det känt att det inte skulle förnyas något kontrakt med DIF.
Tomt utan Daja
Det kommer kännas tomt nästa år. Att se nummer elva på en annan spelare. Att nummer elva inte kommer att söka avslut med vänsterfoten, att nummer elva med det karaktäristiskt framskjutna huvudet inte kommer att göra sig spelbar för ett uppspel från mittbackarna. Att ytterligare en spelare som vet hur det känns att vinna guld med Djurgården nu lämnar truppen. Sjölund har aldrig varit någon kultspelare som Jan Tauer, stjärnspelare som Tobias Hysén, eller makalöst beundrad som Mattias Jonson. Men han är innerligt respekterad och många supportrars stora favorit och känsla av kontinuitet i ett DIF som de senaste åren tyvärr haft alltför hög omsättning av tränare, spelare och olika spelsystem. När alltför många spelare har svikit har Sjölund alltid levererat 90 minuters hårt arbete kombinerat med god teknik och spelskicklighet och det kommer vara mycket svårt att ersätta honom, en av allsvenskans bästa mittfältare. En av få spelare i denna liga som har förmågan att kombinera rörlighet med spelskicklighet. Ändå är det något som skaver. En känsla av att han hade kunnat nå ännu högre, spela ännu bättre, om han bara sluppit alla dessa roller som ibland DIF själva, ibland media och ibland kanske vi supportrar klistrat på honom.
Han har varit lagkapten, utpekats som lagets moraliska ledare, som stjärnan man kan hänga upp allt spel på. Det har ibland sett ut att hämma honom och varför låtsas att han var en Mattias Jonson när han inte var det? Som supporter som följer DIF utifrån har det sett ut som om Daja inte alltid trivts med alla dessa roller. Kanske kommer han i sin nästa klubb bara få vara en osedvanligt duktig spelare i mängden, som inte behöver ta ansvar för mindre skickliga lagkamraters prestationer, kanske är det rollen som passar honom allra bäst.
Järnkaminerna kan inte mycket annat än att önska Daniel Sjölund ett varmt lycka till i hans nästa steg i karriären. Hans resa går vidare någon annanstans men på läktarna kommer minnet av spelaren som gjorde tio säsonger i klubben, när många andra byter varannan säsong, leva kvar länge.
Klipp från Dajas karriär:
Dajas debut i DIF: https://www.youtube.com/watch?v=VvR2xt0qEjc
Dajas 3-2 mot bajen 2003. https://www.youtube.com/watch?v=DzFnaqkV6DM
Cupfinalen 2004: https://www.youtube.com/watch?v=lroeERY0zZM
Lobben mot Malmö 2005. https://www.youtube.com/watch?v=7IztjOve4u8
Derbymålen 2007: https://www.youtube.com/watch?v=qITJob5wIBA
Återkomsten efter skada 2008: https://www.youtube.com/watch?v=9rt5rpe6hPs
Fixar kontraktet 2011: https://www.youtube.com/watch?v=ClmcPEc0vu8
Sjölund snackar minnen och listar topp-5 mål i DIF: http://dif.se/2012/10/04/daniel-sjolund-om-tiden-i-dif/
