Supporterprofiler om klacken: del 3 av 3

Dela gärna!

Vi tog en pratstund med Ludde Frishammar, känd från klackräcken såväl hemma som borta där Djurgården spelar, tillika en av UCS frontfigurer.

Sammanfatta läktaråret 2012, hemma och borta. Vad minns du särskilt?

ludde– Att leverera det dubbelpyrot vi gjorde borta mot Göteborg i sista omgången är riktigt fett, det är svårt att glömma. Flaggrullandet inför Sundsvall hemma i en svinkall ishall och framförallt resultatet av det var riktigt grymt. Alla timmar av planering, skissning och sprayning inför den Usual suspects-stora OH:n i sista gnagetderbyt är jag väldigt stolt över.

– Annars är det som vanligt många roliga minnen från bortaresandet som toppar listan. Spritresan till Sundsvall, pubhänget innan bortapremiären, det malande tung-gunget Häcken borta… det finns mycket roligt att ta med sig!

Vad fungerar bra i klacken, och vår supporterkultur i stort, idag?

– Vi levererar grymma tifon, stora och säkra pyrouppvisningar, feta bortaföljen och vi sjunger ut samtliga bortasupportrar som gästar Stadion. Det känns också väldigt positivt med Reseklubben och det jobbet Joel Andersson lägger ner där, det ger resultat i form av billigare resor och förhoppningsvis fler resenärer. För egen del så är jag också väldigt nöjd med att ultras har blivit och fortsätter att vara en naturlig del av vår läktare som nu tar större plats än någonsin. Medlemmar, intresset, organisationen – allt känns väldigt positivt.

Vad måste bli bättre?
– Vi måste få med oss hela Sofialäktaren i sången. I dagsläget har vi en kärna som producerar match efter match och det känns som att den blir både större och tightare för varje säsong som går. Däremot har vi stora problem med att få med oss kanterna. När både M-vänster och N-höger tar i så blir det en jävligt fet ljudkuliss, men de visar upp sin högstanivå för sällan. Det är svårt att säga vad det beror på. Att bara ha kört med klackledare i mitten och därmed få svårare att synka sången kan vara en orsak. Till Stockholmsarenan krävs det i alla fall att vi får till en mentalitetsförändring. Jag vill ändå fortfarande poängtera att vi presterar bättre på läktaren än vad vi gjort på ett par år och vi är topp tre i Sverige, men självklart ska vi alltid sträva efter att bli bättre.

– Gällande bortaresandet så måste vi hjälpa Djurgårdare att vara tidigare ute i sin planering. Att hetsa polarna att lägga undan stålar för resor redan i januari och att söka ledigt från jobbet för att kunna komma iväg på de bortamatcher som inte är särskilt attraktiva.

– På tifofronten så gjorde vi ett väldigt bra år, men de utmaningar vi har framför oss är att jobba för att bli bättre i planeringen. Spika de idéer vi vill genomföra tidigt, sätta budget och börja jobba långt innan säsongen dragit igång. Vi har fantastiskt kompentent folk som gör tifon, men vi borde slippa stressa så mycket som vi, tja, alltid gör. Jag hoppas och tror att det kommer gå att genomföra i år i och med de strukturella förändringarna som skett genom grundandet av Sofialäktaren Tifo. Vi har fått mycket gjort inför de inledande omgångarna och min känsla jag fått från alla tifoaktiva är att vi kommer vara grymma i år. Dessutom har vi försökt öppna upp tifoverksamheten, och utan att ha hetsat jättemycket om det än så länge så är det många som hört av sig och vill hjälpa till.

– En sista grej som jag vill lägga till är det stundtals katastrofala beteendet vissa som kallar sig Djurgårdare står för när vi har derbymarscher. Fylleslag utan dess like, dräggigt beteende och i vissa fall vandalism av vår egna stad, det är skamligt.

Vilka risker respektive möjligheter ser du med arenabytet, för framför allt klacken?

– Den största kombinerade risken och möjligheten med arenabytet är de som flyttar från klacken. Det som är negativt är att alltför många födda på sent 80-tal eller tidigt 90-tal känner sig färdiga med klacken. Jag förstår att de vill få en plats de kan vara nöjd med i många år framöver och inte vågar vänta, men jag tycker att det är tråkigt att folk känner sig mätta och för gamla för klacken innan de fyllt 30. Det som är bra är att jag tror att många av de som sätter sig på aktiv sittplats inte bidrar 100% i sången idag och kan leva ut sitt supporterskap på ett ultimat sätt på den aktiva sittplatsen. Den kommer att vara både elak, rolig och högljudd.

– Det kommer att vara skönt att veta att vi kan ställa krav på de som ställer sig på nya Sofialäktaren. För de som inte vill bidra till stämningen finns det billiga biljetter på andra sektioner de kan hänvisas till. För oss i UCS så har vi väldigt stora möjligheter att forma Sofialäktaren så som vi vill ha den. Vi kan förhoppningsvis lära en yngre generation att bli del av en aktiv och 90 minuters sjungande kärna som växer och växer för varje år som går.

Något extra du ser fram emot under 2013?

– UCS firar tio år nästa år och det ska självklart bli väldigt kul! Alla är taggade, tifoplaner är spikade och jag tror och hoppas att vårt tionde år blir det bästa för Djurgår’n i gruppens historia på läktarna runt om i landet.

Till sist, sista matchen på Stadion om ungefär ett halvår. Vad är dina tankar och förhoppningar för den?

– Att vi avslutar på ett värdigt och minnesvärt sätt. Det är Stadion värd. Att alla ger allt en sista gång. Det kommer att vara väldigt sorgligt, men det är alltid skönt att veta att Stadion kommer att finnas kvar. Gnaget kan få vara hur stolta dom vill över Råsundas 75 år. Stadion har 100 år på nacken och står kvar i många år till.
Vi tackar Ludde för intervjun och uppmanar alla som vill uppleva säsongen 2013 i klacken skyndar för att sno åt sig ett av de sista kvarvarande säsongskorten i klacken på Stadion (nu fyller vi sektion L), och sedan givetvis också på Stockholmsarenan och Sofialäktaren (södra kortsidan).
Läs gärna de två tidigare intervjuerna i denna serie, med Viktor och Martin.