Inför 35-årsfesten på fredag passade vi på att ta en pratstund med Stefan ”Gudis” Gudjonsson som var en av de som var med och grundade Blue Saints den där novemberdagen 1981.
Han och många andra välkända ansikten dyker upp på fredag – du gör väl det du med? KÖP BILJETT HÄR!
Berätta lite om grundandet.
– Den främsta anledningen att grunda en förening var för att vara ett slags motpart och samarbetspart gentemot Djurgården och Stockholm Stad,
för att försöka ta vara på klackens intressen. Man hade som exempel tagit bort Hovets enorma ståplats, vilket vi starkt ogillade. Vi och Black Army lyckades tillsammans få tillbaka ståplatsen på Hovet och “tårtbitarna” kom till. Detta skedde året innan vi grundade en förening. Men det var ändå viktigt att registrera en förening eftersom det skulle ge mera tyngd åt vårt agerande.
– Grundandet skedde i Medborgarhuset på Medborgarplatsen med mig som mötesordförande. Förutom de runt 170 pers som var där satt även representanter för hockeyn med (Leif Boork och spelare).
Hur blev du involverad i projektet?
– Jag hade varit engagerad i klacken länge.
Hur arrangerades bortaresor på den tiden? Hur informerade ni medlemmarna om resorna?
– Från början reste vissa med DSC (Djurgårdens Supporter Club). Om jag inte missminner mig så anmälde man sig via telefon och betalade i förskott. 1978 började jag och en kille vid namn Kjelle Svensson arrangera egna klackresor. När jag sedan hoppade av då jag gjorde lumpen fortsatte han själv ett tag tills några andra tog sedan över. Detta var innan föreningen bildats och Blue Saints började sköta resorna.
– Till den första klackresan fick man skriva upp sig på Hovet med namn och telefonnummer. Det som hände då var att bussbolaget ringde hem till Kjelle och ville ändra tiden dagen innan. Jag jobbade på kvällen så Kjelle och mina föräldrar satt och lyckades få tag på de flesta. Det var tre bussar och runt 140 pers som åkte med. Det var ganska tufft att få igenom allt och Kjelle fick ofta göra mycket jobb och betala vissa saker ur egen ficka.
Fanns det några tekniska hjälpmedel att tillgå då, eller hur fick man anmäla sig till resorna?
– Vi körde med listor på Hovet och Stadion. Från början fick man betala när man kom till platsen där bussen skulle gå ifrån men detta ändrades så småningom eftersom det var väldigt riskabelt.
Hur många reste med på den tiden i bussarna?
– 1-3 bussar då vi arrangerade resor och 1-3 bussar från DSC. Jag tror att de högsta bortasiffrorna var runt 2000 i Scandinavium SM-final 3 mot Modo
1979 och mellan 700-800 i Västerås mot VSK I division 2 norra 1982. Detta var ju inte bara bussresenärer, i och för sig.
Hade ni några chartrade tåg?
– Nej på den tiden kunde man åka tåg på gruppbiljett, vilket fungerade bra. Det fanns nog aldrig någon tanke på det.
Hade supporterföreningen bra ekonomi?
– Nej inte direkt, haha.
Bästa minnet från din tid i Blue Saints?
– Oj den frågan är svår, det finns så många.
(Eftersom vi älskar gamla storys – dra några).
– Men jag tror nog att när vi hade vårt första eller andra årsmöte (vilket kommer jag inte ihåg) så satt jag mötesordförande efter eller under mötet dök även representanter för fotbollen och hockeyn upp. Hasse Backe och Leif Boork samt några spelare. Efter mötet så berättade dom om verksamheten och vi fick ställa frågor. Detta var ett erkännande av att vi fått dem att delvis lyssna på oss.
– Eller när jag lyckades att sälja in målningen av “tårtbitarna”. Under mötet med polisen, idrottsförvaltningen, Djurgården och aik för att få tillbaka ståplatsen på Hovet kom jag på den lysande idén om att måla en gul/röd/blå och den andra gul/svart. De köpte förslaget och när första matchen spelades var trapporna målade. Detta retade ett tredje lags supportrar en hel del, men de spelade ju trots allt inte i Elitserien.
– Sportsliga minnen i fotboll är väl Tommy Berggrens vinst i den allsvenska skytteligan 1978 före Billy Olsson, i ishockey det efterlängtade SM-guldet 1983 (vilket jag dessvärre tvingades att se på TV).
Hur tror du det skiljer sig att vara engagerad i supporterföreningen idag jämfört med på din tid?
– Engagemanget är nog och var nog lika starkt hos de som engagerar sig. Då liksom nu så är det många som gör ett hästjobb men det behövs alltid fler. Den tekniska utvecklingen bidrar till att det är mycket lättare att få ut information, vilket kanske bidrar till att några fler bidrar ibland.