Inför hemmapremiären mot GIF Sundsvall ställer vi frågor till mer eller mindre kända Djurgårdare om deras känslor för vår hemmaarena – Stockholms Stadion.
Tidigare intervjuer
David Bogerius
Stadion för mig: Mikael Lagerberg
—
När gjorde du din Stadionpremiär?
– Det var premiären 1988 mot Västra Frölunda. DIF vann med 4-2 och efter det har det varit blårandigt som gällt.
Vad minns du från den?
Vad minns du från den?
– Kan inte påstå att det är mycket alls med tanke på att jag bara var 5 år då. Men två grejer gjorde intryck på mig, Galloway och lyckan av att kunna hoppa i höjdhoppsmattan under matchens gång, precis bakom Jocke Sjöström i målet.
Vad är annorlunda på Stadion nu jämfört med då?
Vad är annorlunda på Stadion nu jämfört med då?
– Det underbara är att så mycket är sig likt. Jag kan fortfarande känna samma känsla av att kliva in in där som jag gjorde för 15 år sen. Det är något speciellt som sitter i väggarna på Stadion. Den största skillnaden är väl annars att allting är lite större nu. Det händer mer grejer runtomkring på Stadion under match och vi har högre publiksiffror, och i år kommer klacken att vara större än någonsin på Stadion. Det känns verkligen som en värdig avslutning för Stadion. Trist bara att man inte längre kan hoppa i höjdhoppsmattorna på löparbanorna under matchen. Fixa!
Vilken är den bästa sektionen på Stadion förutom din egen?
– Svår fråga, med tanke på att sittplats vikt ner sig rejält de senaste åren. G kanske, de verkar vara på G….
Vad kommer du sakna mest med Stadion när vi flyttar?
-Känslan. Området kring Stadion, och det känns så sjukt sorgligt att lämna allt det här. Det gäller verkligen att njuta fullt ut av den här säsongen.